Annikka Selander: Ägaren i valet och kvalet – varför sköta plantskogen?
09.09.2022
Skribenten är expert på skogsvård på Skogscentralens södra serviceområde. En avkopplande hobby är ett torp från början av 1900-talet.
Vi gjorde en virkesaffär för en tid sedan och efter det anlade vi en plantskog. Markberedningen, fläckhögläggning, gjordes av en lokal entreprenör och den resulterade i bra planteringspunkter på den lundartade mon. Följande vår planterade vi pigga granplantor och två höstar i rad trampade vi gräs runt plantorna.
Nu har det gått fyra växtsäsonger och det börjar bli dags att välja. Granplantorna är fortfarande pigga, åtminstone hoppas jag det. Faktum är dock att de snabbt behöver hjälp för att klara sig i konkurrensen med björk- och aspslyet.
Men tänk om jag låter bli?
Jag skulle ju bara kunna komma tillbaka efter 25 år för att se hur det ser ut. Jag råkade nyligen ut för ett dylikt bestånd. Området hade slutavverkats 1995, markberetts 1996, planterats 1997 och sedan glömts bort. Nu finns där tusentals klena lövträdsstammar och de planterade granarna syns inte till.
Många goda skäl att sköta plantskogen
Det kan vara ett beslut att låta bli att sköta. Men om plantskogen blir utan slyröjning och röjning av misstag, av tidsbrist eller av rädsla för utgifter bör man fundera en gång till.
En försening kostar både tid och pengar. Och ogjorda arbeten straffar sig i den första virkesaffären. För att inte tala om att pengarna och arbetet som användes för att anlägga plantbeståndet rinner ut i sanden.
Lyckligtvis har vi skogsvårdsrekommendationerna som stöd i besluten.
Skogsrådgivarna har i tiotals år hållit låda om vikten av plantskogsskötsel. Vi vet att de 20 första åren är de viktigaste i beståndets historia. Också forskarna har visat att en plantskog som röjts i tid utvecklas till en lönsam förstagallringsstämpling.
Dessutom erbjuder röjningen ett ypperligt tillfälle att styra trädslagsförhållandena och kanske sikta på ett blandbestånd. Och vardagsnaturhänsynen blir god när man för saken på tal och kommer överens om knepen.
Om tiden eller krafterna inte räcker till kan man vända sig till kunniga proffs. Och resultatet belönar: produktionsträdens kronor har rum att växa och stammarna börjar förunderligt bli grövre, när också rotsystemet kan breda ut sig. Staten bidrar med pengahjälp eftersom skogens vitalitet är viktig även för samhällsekonomin.
Jag håller fast vid mitt beslut: jag lämnar inte granarna att kämpa om utrymme, jag väljer slyröjningen.