Markku Remes: Skogsbruket bör inte stöpas i samma form med tvång

Ska man välja sättet att behandla skogarna utifrån de biologiska förhållandena på ståndorten, eller ska man höra den allmänna opinionen vid valet av skogsbruksmetoder? Kommer debatten om skogsbruket någonsin att rymma fler än ett perspektiv? 

Skogsbruket kritiserades befogat under en lång tid för att det var så ensidigt på grund av lagstiftningen. I och med ändringen av skogslagen 2014 avskaffades vissa begränsningar, bland annat minimikraven på ålder och diameter hos bestånd som ska förnyas. Många skogsägare och skogsfackmän välkomnade de nya möjligheterna eftersom det nu fanns fler alternativ i skogsbruket. Allt väl i riket?

Snart därefter började man emellertid diskutera på riksnivå huruvida skogsbruket borde begränsas på något annat sätt: borde skogarna i första hand skötas enligt principerna för kontinuerlig beståndsvård? Med ett lagförslag som lämnades i maj 2018 försökte man förbjuda kalhuggning på statens mark, som utgör cirka 40 procent av vår skogsareal. Lagförslaget föll i jord- och skogsbruksutskottet, men har redan ökat den kontinuerliga beståndsvården på Forststyrelsens marker. Exempelvis i Lappland var redan 40 procent av avverkningarna kontinuerlig beståndsvård i fjol, vilket överträffar Forststyrelsens regionala mål.

Taxonomin har stora effekter för skogarna

Diskussionen kring skogsbruksmetoderna har tillspetsats i år även på grund av EU:s klassificeringssystem, det vill säga taxonomi för hållbar finansiering. Det är uppenbart att taxonomin kommer att begränsa många skogsbruksmetoder som nu tillämpas i Finland och som bidrar till att säkerställa skogarnas mångfald och en hållbar användning som en helhet.

Den enhetliga och detaljerade regleringen som lagts fram i taxonomikriterierna är inte användbar eftersom förhållandena varierar stort i olika delar av Europa. Kravet på att skogarna ska vara olikåldriga och markberedningsmetoderna begränsade samt flertalet synnerligen detaljerade krav kommer att försämra våra skogars tillväxt, hälsa och kolsänka. Inte att undras på att det ovan nämnda i kombination med de ekonomiska aspekterna fick finska regeringen att rösta mot taxonomiförordningen.

Behandlingen av torvmarksskogar förändras

I Finland finns det nästan fem miljoner hektar dikade torvmarksskogar som används som ekonomiskogar. Enligt de anmälningar om användning av skog som inkommit till Skogscentralen kommer 84 procent av förnyelseavverkningarna i torvmarksskogar att göras som kalavverkningar. 

De senaste forskningsresultaten visar att belastningen från torvmarksskogarna på vattendragen och klimatet kan minskas genom att man undviker bearbetning av markytan och håller variationerna i vattenståndet så små som möjligt. När grundvattenståndet hålls på en nivå av cirka 30–40 centimeters djup från markytan växer träden fortfarande bra och utsläppen är i balans. Många skogsbolag har redan meddelat att de övergår till enbart kontinuerlig beståndsvård på de ställen där metoden är lämplig. Privata markägare torde också övergå allt mer till kontinuerlig beståndsvård i torvmarksskogar. 

Men inte ens i torvmarksskogar kan kalhuggning och markberedning undvikas helt. Exempelvis på ristorvmoar gör ett tät risskikt samt det så kallade råhumusskiktet, som består av svagt förmultnad förna och mossa, att plantorna har svårt att slå rot utan markberedning. Björnmossa bromsar också upp en naturlig förnyelse med upp till tiotals år. 

Varför upprepa felen med alltför ensidigt skogsbruk?

Det finns inte tillräckligt med erfarenhet av kalhyggesfritt skogsbruk och hur det fungerar. Trots det upplevs kontinuerlig beståndsvård i många sammanhang redan som den främsta metoden. Ett alltför ensidigt skogsbruk leder dock till samma negativa effekter som om man iakttar EU-kommissionens taxonomikriterier. Det är värt att dra fördel av våra erfarenheter och vår forskning som bedrivits i över 100 år.

När jag följer den nuvarande debatten kommer jag att tänka på Peter Seegers refräng från år 1955: ”Oh, when will you ever learn?” Det borde inte vara naturens lag att varje generation upprepar samma fel. Vi bör välja den bästa skogsbruksmetoden för varje enskild växtplats.