Tatu Viitasaari: När ska man avverka?

Skogsbruk är intressant. När man följer med samhällsdebatten känns det som att det utöver mig själv finns tusentals skogsvårdsexperter i Finland. Bra så.

Skogsdebatten är en viktig del av den politiska debatten och värdedebatten. Det är ett privilegium att få leva i ett rikt och demokratiskt land där alla har rätt till en åsikt. Men huruvida risken för skogsskador är hög i de gamla granskogarna i södra Finland eller huruvida utarmningen av naturen framskrider är inga åsiktsfrågor. Åsikter ändrar inte på fakta.

Kretsar kring avverkningar och kolsänkor

Naturresursinstitutets preliminära siffror visar att skogens kolsänka minskade år 2021. Bedömningen beror huvudsakligen på de stora avverkningsmängderna som konjunkturuppgången förde med sig och på att skogarnas tillväxt avtog. Att skogen nu växer långsammare beror till stor del på att tallskogarna i norra Finland inte längre är i den fas där de växer som mest, och på andra förändringar i skogarnas åldersstruktur.

Men hur stor skogens kolsänka är och hur den utvecklas bör ses i ett längre perspektiv än ett år.

Skogen är nämligen fortfarande en betydande kolsänka. Och den kolsänkas omfattning varierar. På samma sätt som avverkningarnas omfattning varierar, avverkningarna som vi på Skogscentralen övervakar.

Den största orsaken är att avverkningarna sker på marknadens villkor: När efterfrågan på virke är mindre så avverkas det mindre och kolsänkan växer. När det är mer efterfrågan så minskar kolsänkan i och med avverkningarna. Efterfrågan på virke, liksom på andra råvaror, styrs av de globala konjunkturerna. För att man ska kunna fylla behovet av förnyelsebar träråvara måste skogens växtkraft upprätthållas och stärkas.

Behövs avverkningar?

Skogen växer oberoende vad vi tycker och gör. Den behöver varken oss eller avverkningar för att växa, men genom aktiv och välavvägd skogsvård kan vi få den att växa mer.

Så skogen behöver inga avverkningar, men det gör vi. Hur många trädörrar öppnade du förra veckan? Hur många kartongförpackningar? Trä blir till hus, möbler, dörrar, papper, toalettpapper, wellpapp, värme, nya material som ersätter plast och mycket annat som vi behöver i vardagen. Vi kommer att fortsätta behöva det.

Det har också stor betydelse att virket ger inkomster till skogsägaren, företagen och staten.

Ägaren bestämmer om avverkningar

Beslutet att avverka skog är en summa av flera faktorer. Ofta är det en kombination av skogsägarens intressen och det skogsvårdsmässiga behovet. Avverkningsmängderna och efterfrågan på virke beror på marknaden. Avgörande är om skogsägarens försäljningsplaner och virkesköparens köpvilja möts. Lagar, förordningar och planläggning medför begränsningar och skyldigheter. Alltid när man avverkar kommersiellt görs en anmälan om användning av skog, och utifrån denna anmälan utreds eventuella hinder för avverkningen.

Avverkningarna bör utföras i rätt tid i enlighet med skogsvårdsrekommendationerna, men ibland kan man skjuta upp dem till exempel genom att förlänga omloppstiden, alltså så att man väntar med slutavverkningen. Man ska dock hålla aktiv koll på hur skogen mår och växer. Att avverka ”för säkerhets skull när man kan” lönar sig inte, trots att skogsdebatten går het.

Eftersom skogen också är grunden i Finlands natur, en kolsänka och en rekreationsplats, är det viktigt att komma ihåg naturhänsynen när man avverkar. Ekonomiskog med betydliga naturvärden kan också skyddas med Metso-finansiering om den uppfyller kraven.

Ibland är det bråttom att avverka

Så finns det avverkningar som inte kan vänta. Här är några exempel.

Den första gallringen påverkar tillväxten och sammansättningen av trädslag en lång tid framåt. Om träden växer för tätt blir de klena och andelen levande krona minskar. Ett klent och tanigt träd utvecklas inte till timmermått även om det skulle få utrymme att växa. En gammal tumregel kan vara till hjälp för att avgöra behovet: Granen bör bestå av 60 procent grön levande krona, björken 50 procent och tallen 40 procent. Om andelen levande krona är mindre än så behöver man ta tag i saken. Men med måtta, för alltför grova gallringar minskar både den framtida virkesmängden och kolbindningen.

Granskogarna i södra Finland är de ekonomiskt mest produktiva i hela landet. Tyvärr löper just granskogarna en stor risk för skogsskador. Rottickan och granbarkborren orsakar omfattande skador, ofta tillsammans dessutom. Rottickan orsakar förluster på över 50 miljoner euro per år. Den bekämpas med bekämpningsmedel som sprids på stubbarna vid avverkningar. Om rottickan redan har spridit sig mycket är slutavverkning och att odla en generation lövträd det enda skogsvårdsalternativet som återstår.

Mängden anmälningar om användning av skog som beror på insektsskador är stor, och den verkliga mängden skador är sannolikt många gånger större, eftersom många skogsägare inte hunnit upptäcka skadorna. Det säkraste sättet att hindra granbarkborrens skador från att sprida sig i likåldriga gamla granskogar är att förnyelseavverka innan skadorna framskrider. Om man väntar för länge leder det ofta till bortfall på tusentals euro. Döda träd kan däremot tryggt lämnas kvar i terrängen som död ved, som är en viktig livsmiljö för många arter.