Förekomsten av rovfåglar berättar mycket om skogsnaturens tillstånd. Om det finns rovfåglar i skogen finns där ofta också andra naturvärden. I dag är de flesta skogsägarna välvilligt inställda till rovfåglar.

– Många skogsägare är stolta om någonting så fint som en duvhök häckar i deras skog, säger naturvårdsexperten Jukka Ruutiainen vid Finlands skogscentral.

Men trots skogsägarnas positiva inställning förstörs boskogar fortfarande. I Birkaland gjorde man en utredning och kunde konstatera att 30 procent av boskogarna förstördes på tio år också om skogsägarna kände till att där fanns ett hökfågelbo. Orsaken till avverkningarna var bland annat stormskador, rädsla för granbarkborren och rotröta och att man följt förslagen i skogsbruksplanen. 

Information om bon finns i MinSkog.fi

Skogsägarna kan se färsk boplatsinformation i Skogscentralens tjänst MinSkog.fi. Där finns ungefär 3 000 uppgifter om ormvråkars, duvhökars och bivråkars bon. Också aktörer i skogsbranschen kan se uppgifterna om de fastigheter som skogsägaren gett samtycke till.

Skogsägaren kan också ge sig ut och leta efter bon på egen hand. Rovfåglarna kräver inte gammal urskog för att bygga bo, utan klarar sig i ganska vanlig ekonomiskog.

– Boet är en riktigt stor rishög och finns oftast i förnyelsemogen granskog. Vanligtvis är det byggt i trädets övre hälft men inte alldeles i toppen, berättar Ruutiainen.

På våren och försommaren bör man undvika att gå nära bona eftersom det kan störa fåglarna så att de överger boet. Den bästa tiden är juli-augusti.

– Ljudet från ungarna och honorna och den vita kalkspillningen under boet gör det lättare att upptäcka boet. Under den lövfria tiden blir bona lättare att hitta. Färska kvistar visar att boet används, men för att kunna se dem behöver man kikare, säger Ruutiainen.  

Naturvårdsexperten Jukka Ruutiainen berättar att förekomsten av rovfåglar säger mycket om skogsnaturens tillstånd. Foto: Maria Mäki-Hakola.

Häckningen kan tryggas på flera sätt

Ormvråken, duvhöken och bivråken häckar vanligtvis i förnyelsemogen skog. Skogsägare som väger de olika värdena i skogen mot varandra kan uppleva att de ställs inför ett svårt val: förnya eller spara. Men det finns kompromisslösningar.

Man kan trygga häckningen genom att lämna området runt boet orört vid avverkningen. Skyddszonen runt boträdet ska vara tillräckligt bred, och man kan förlänga skogens omloppstid genom att förnya skogen senare. Ibland kan en planerad avverkning flyttas till ett annat, motsvarande objekt där det inte finns något bo, eller så kan man byta avverkningssätt, till exempel till en gallring eller avverkning enligt kontinuerlig beståndsvård.

– Man bör också vara medveten om att häckningen inte garanteras av att man sparar ett ensamt boträd eller några få träd, säger Ruutiainen.

Det mest långsiktiga sättet att trygga rovfåglarnas häckning är frivilligt skydd av skog. Skogsägaren kan erbjuda ett objekt för skydd enligt Metso-programmet. Den ersättning man får för permanent skydd motsvarar den ekonomiska vinsten som man skulle få vid förnyelseavverkning. Ersättningen för ett tidsbundet tioårigt avtal, det vill säga miljöstöd, är mindre. En förutsättning för att ersättning ska kunna betalas är att det finns också andra naturvärden på området. 

Tajmingen är viktig 

Om man ändå måste avverka är det viktigt att man inte gör det under häckningen. Då förstörs hela häckningen. Att förstöra ett känt bo som är i användning kan det tolkas som en överträdelse av naturvårdslagen. Olika hökfågelarter har olika häckningsrytm, vilket beror på vad de äter. I södra Finland inleds häckningen tidigare än i norr.

– Som stannfågel börjar duvhöken bygga bo redan i slutet av mars i söder, medan bivråken kommer till Finland först i slutet av maj och ungarna lämnar boet först i augusti, säger Ruutiainen.

Det är viktigt att hökfåglarnas nätverk av bon sparas eftersom de häckar i samma område, till och med samma bon, i flera år eller årtionden. Möjligheterna att bevara reviret kan också förbättras med konstgjorda bon.

– Skogsägaren kan be en rovfågelringmärkare från en ornitologisk förening att bygga ett bo på en alternativ plats där fågeln kan fortsätta häcka under kommande år. Men det är inte alltid som fåglarna godkänner den nya platsen, säger Ruutiainen.

En förnyelsemogen granekonomiskog passar som häckningsmiljö för duvhöken. Skogsägaren kan hjälpa hökfåglarna genom att spara förgrenade träd som de kan använda som boträd. Foto: Jukka Ruutiainen 

Splittring av skogen försämrar mångfalden

Ormvråks- och bivråksstammarna har halverats sedan början av 1980-talet, och duvhöksstammen har minskat med ungefär en fjärdedel. Bivråken klassas som starkt hotad, ormvråken som sårbar och duvhöken som nära hotad. Den största orsaken är att mängden gammal skog minskat och fragmenterats.

– När gamla skogar splittras till små bitar och förbindelsen mellan dem inte längre finns, försvinner inte bara rovfåglarnas utan också många andra gammelskogsarters möjligheter. Det är hela populationer och ekosystem som riskerar att försvinna från den finländska skogsnaturen, säger Ruutiainen.

Också i ekonomiskog borde man bevara drag av gammal skog.

– Många skogsägare är beredda att pruta på den ekonomiska vinningen för att bevara skogsnaturens mångfald. Det är hoppingivande information med tanke på bevarandet av den finländska skogsnaturen, säger Ruutiainen.

Närmare anvisningar (på finska) om hur man sparar häckningsmiljöer finns på Naturhistoriska centralmuseets webbplats och i publikationen Petolinnut ja metsätalous.