Hoppa till innehåll
Till Skogscentralens sidan minSkog.fi
Till första sidan
Suomeksi

Naturen bjuder på mycket att fotografera

Timo-Heikki Varis i Viitasaari har fotograferat i naturen sedan han var ung. Hans mångsidiga hemmamiljö öppnade hans ögon för naturen. Arbetet som journalist på landsortstidningar och lokaltidningar krävde dessutom att han fotograferade själv, så kameran har varit ett viktigt arbetsredskap för honom. Nu är han pensionerad, men fortsätter att fotografera och blogga om naturen.
Enkät
Fyll i det här fältet.
Gillade du artikeln? Nej, inte alls
Fyll i det här fältet.
Timo-Heikki Varis hukar sig mot ett kullfallet träd och riktar kameran mot en stor ticka på en högre kullvallen trädstam.

Naturfotografen Timo-Heikki Varis hittar ständigt nya motiv. Foto: Riitta Raatikainen

08.08.2023

Text: Riitta Raatikainen

Hemgården och åkrarna i Timo-Heikki Varis barndom gav honom mångsidiga naturupplevelser, för att inte tala om skogen, sjön och forsen i området. Han har bott kvar längs Kolima-Keitele-forslinjen hela livet, i hjärtat av vad som nu är ett Natura-område.

– Jag föddes in i en mångsidig natur. Pappa hade en stor betydelse, han lärde mig om växter. Mina kompisar var också intresserade at naturen, och vi läste alla naturböcker som fanns på biblioteket. Vi lärde oss till och med fåglarnas vetenskapliga namn och tävlade om vem som kom ihåg dem bäst, berättar Varis.

Det var hans mamma som fick honom att ta upp naturfotografering 1976. Hon köpte honom en systemkamera i studentgåva. Senare har han bättrat på sin skicklighet genom att gå kurser.

– Mamma tänkte framåt och ville få in sin unga son på rätt bana. Jakt var en viktig hobby för mig sedan min tidiga barndom. Genom fotograferingen lärde jag mig förstå att naturen har också andra värden och att den också behöver skyddas, säger Varis om vad han lärde sig av sin mamma, som levde till hundra års ålder och gick bort i fjol.  

Digitaltekniken förändrade mycket

I naturfotograferingens begynnelse var det svartvitt som gällde, och hobbyfotograferna framkallade själva sina fotografier. Digitaliseringen öppnade nya möjligheter att mixtra och bland annat ta ett stort antal bilder och välja de bästa. Men naturfotograferna har etiska regler att följa.

– Tävlingsbilder måste vara i original, och den som redigerat i efterhand åker fast. Till exempel används åtel för att man ska kunna fotografera stora rovfåglar, och då måste man beakta vad lagen kräver, till exempel tillstånd, bland annat av markägaren, säger Timo-Heikki Varis.

En dunig knipunge flyger ut i luften från sitt boträd.Om man vill fotografera en knipunges jungfrufärd gäller det att vara där i rätt ögonblick. Foto: Timo-Heikki Varis

Helst har Varis fotograferat fåglar. Det har krävt att han varit på rätt plats vid rätt tid. Han har nära till de ställen i forsen som smälter först på våren, och på sin egen strand har han knipholkar och matställen för småfåglarna. Vid behov gömmer man sig i små kojor när man fotograferar.

– På egen gård kan man fotografera flexibelt. I ett fotogömsle kan man få vänta länge, kanske ett dygn eller mer. Men det är något så speciellt med tjusningen i att vänta på djuret att tiden inte blir lång.

Också naturfotograferna har märkt av klimatförändringen. Tiden för bra vinterfotografier har blivit kortare. Det här märkts till exempel för den som vill fotografera orrar.  

Svårt att säga vilket naturfoto som är bäst

Varis har tagit tusentals naturfotografier under årens lopp och har svårt att rangordna dem. Han har bland annat deltagit i Årets naturbild-tävlingar och fått hedersomnämnanden. Hemma på väggen har han ett foto på en järpe. Det ser han som ett av sina mest lyckade foton.

– Jag kan inte välja någon bästa bild. Jag trollbinds av många bilder, och de ger mig energi att fortsätta fota. Jag har framför allt velat fotografera vanliga fåglar i skogs- och vattennaturen och höja deras värde med lyckade bilder.

Två verk med bilder av Timo-Heikki Varis har getts ut: nötskrikeboken Närhi – kaunis ja salaperäinen och Telkkä – tuhansien järvien lintu, som handlar om knipan. På sistone har han fotograferat orrar och andra stora fåglar, men också knäppt ett stort antal växt-, insekts- och landskapsbilder.

– Av de stora fåglarna har jag fotograferat örnar, tranor, svanar och tjädrar. Också mina närvattens nyaste invånare, rördrommen och gråhägern, har jag tagit bilder på. Jag har för avsikt att hitta ett förlag för att ge ut en text- och bildhelhet om stora fåglar, säger Varis.

En nötskrika står intill en röd flugsvamp på mossan och ser rakt in i kameran.Nötskrika i höstlig svampskog. Foto: Timo-Heikki Varis

Fotografera din skog

Skogsägare kan ha nytta och nöje av att bära med sig kameran eller fotografera med telefonen när de är i sin skog. Bilderna är till nytta för en själv och framför allt för kommande generationer.

– Om skogsägaren fotograferar skogens utvecklingsstadier under ett längre tidsintervall ser man på bilderna hur skogen utvecklats, och bilderna blir värdefullare när tiden går. Man kan göra en bildberättelse om skogens historia till de kommande skogsägargenerationerna.

Det lönar sig att ta bilder på skogsarbeten, naturmotiv och arter. Växter kan fotograferas på mycket nära håll till exempel när de blommar. Träd är också intressanta att fotografera.

– Både bland levande och döda träd hittar man speciella personligheter. Motivet kan vara ett träd av en speciell form eller storlek, till exempel ett knölträd eller en tjärstubbe.


Närbild på kung Karls spiras blomställning.Kung Karls spira blommar. Foto: Timo-Heikki Varis

Lite mildare skogsbruk

En likåldrig skog med bara ett enda trädslag är inte så lockande för naturfotografen. Bäst för fotografering är skogar i naturtillstånd eller ett tillstånd som liknar naturtillstånd, och sådan skog finns det bara kvar lite här och där.

Timo-Heikki Varis har själv skog. Han utför skogsvårdsarbeten, men efter noga övervägande och på ett sätt som bevarar biodiversiteten.

– Aspen och andra lövträd ger mångfald. Dem och gamla träd och skogar borde man bevara. En lite mildare behandling av skogen är inte ett steg bakåt. Det behövs precision i åtgärderna, säger han.

I Timo-Heikki Varis skog är ett litet område redan permanent skyddat. Han planerar också att skydda ett område med rikligt med död ved längs forsen. 

Hobbyerna kräver snabba reaktioner

Naturfotografi är inte Timo-Heikki Varis enda intresse, utan han har tid också för en annan hobby, bänkskytte. Bänkskytte går ut på att man från olika avstånd ska försöka träffa samma ställe på tavlan så exakt som möjligt. Timo-Heikki har haft tävlingsframgång i både finska mästerskap och andra stortävlingar. I år åker han till världsmästerskapet i Tjeckien.

– Det finns många likheter mellan bänkskytte och fotografi. I skytte och fotografi får man inte förhasta sig, men man måste reagera snabbt när omständigheterna är rätt. I skytte strävar man efter fullträffar, liksom också med kameran, säger Varis.

Till hans andra hobbyer hör jakt och fiske. Principen att fånga bara det man behöver för stunden fungerar som rättesnöre i båda. När han jagar skogshönsfåglar har han sin hund, en spets, med sig. Också när han jagar följer kameran ofta med, och vanligtvis blir det fler fullträffar med den än med vapnet.

Timo-Heikki Varis står leende intrill ett träd, vänd mot kameran.Naturfotografen Timo-Heikki Varis bor i Kymönkoski i Viitasaari. Foto: Riitta Raatikainen

Kommentarer

Ingen har ännu kommenterat artikeln.

Kommentera

Skicka din kommentar med formuläret nedan. Alla fält måste fyllas i.

Fyll i det här fältet.