Vid kontinuerlig beståndsvård är marken hela tiden trädbeklädd och man gör inga egentliga kalavverkningar. Skogen förnyas genom den befintliga underväxten och det plantuppslag som uppstår naturligt under de stora träden. Man lämnar en del av trädbeståndet att växa sig grövre och producera frö. Målet är ett bestånd med träd av olika ålder och olika storlek. Förnyelsefasen och tillväxtfasen smälter ihop.

Huvudmetoderna är plockhuggning och luckhuggning och stegvis avveckling av överståndare i tallbestånd. Avverkningarna upprepas med 10–20 års intervall, och målet är att mestadels ta ut träd som har uppnått timmerdimensioner.

När man utvärderar möjligheterna att lyckas med kontinuerlig beståndsvård utkristalliseras det i stort sett i två faktorer: tillväxten i det kvarlämnade beståndet och uppkomsten av nya plantor. Omställningen från ett likåldrigt bestånd till ett olikåldrigt går lättare om det redan före avverkningen finns underväxt.

I en olikåldrig skog ska det finnas mångfalt flera små träd och plantor jämfört med antalet stora träd eftersom en del skadas i avverkningen och en del går under av andra orsaker. Plantorna växer långsamt i beskuggningen av de stora träden. Det kan gå 40–60 år innan en planta blir en och en halv meter hög.

Kontinuerlig beståndsvård med plockhuggningar lyckas bäst med skuggtåliga träd. I vårt land är granen det enda skuggtåliga trädet av betydelse för virkesproduktionen.

Kontinuerlig beståndsvård lämpar sig på torvmarker

Det finns flera orsaker att rekommendera kontinuerlig beståndsvård på torvmarker. På grandominerade blåbärstorvmoar och örttorvmoar växer det vanligen av naturen träd av olika storlek och ålder. Det kan finnas rikligt med underväxt och plantor eftersom vitmossa är en bra grogrund för plantor. På talldominerade torvmoar har det uppkommit ett tjockt råhumusskikt och utan markberedning blir plantsättningen svag.

På torvmark klarar man sig i vissa fall utan iståndsättningsdikning om trädbeståndet avdunstar tillräckligt. När man undviker tvära förändringar i grundvattennivån kan man minska både belastningen på vatten och utsläppen av koldioxid. Också ekonomiska faktorer talar för detta alternativ.

I bakgrunden syns en tidigare huggen lucka med plantuppslag och nu har man huggit upp en ny lucka.

Olikåldrig skog producerar mindre virke än likåldrig

En olikåldrig skog måste vara gles för att det ska finnas tillräckligt med ljus på marken för det naturliga plantuppslaget att utvecklas. Plantskogsfasen saknas och tillväxten i beståndet är därför jämnare. Trädbeståndets volym är mindre och därför blir virkesproduktionen lägre än i ett fulltätt bestånd. Enligt Naturresursinstitutets fältmätningar är den årliga tillväxten per hektar i ett olikåldrigt granbestånd i södra Finland på lång sikt 15–25 procent lägre än i ett likåldrigt planterat granbestånd.

Vid kontinuerlig beståndsvård räknar man inte med kostnader för anläggande av plantbestånd och plantbeståndsvård. Det är dock svårt att förutse plantsättningen, och de naturligt uppkomna plantbestånden kan vara ojämna och luckiga. Vid naturlig förnyelse mister man nyttan av förädlat frö- och plantmaterial.

Vid omställningen behövs gallringar

Omställningen från ett likåldrigt gallrat bestånd till ett olikåldrigt bestånd tar årtionden om det inte i utgångsläget finns små träd och underväxt. Då behövs det gallringar för att de kvarstående träden ska bli stormfasta och strukturen kan börja utvecklas mot olikåldrig.

I den första plockhuggningen blir virkesutfallet vanligen bra och stockandelen stor. Rotpriset är lägre än i en kalavverkning, eftersom arbetet går långsammare när maskinföraren ska akta de mindre träden och underväxten. Drivningskvaliteten varierar mycket mellan olika bestånd och olika förare.

Ingen skogsbruksmetod i sig garanterar god naturhänsyn. Också vid kontinuerlig beståndsvård ska man lämna naturvårdsträd, spara den döda veden och gynna blandbestånd.

Tyngdpunkten för den kontinuerliga beståndsvårdens avverkningar kommer ännu länge att vara omställningsavverkningar i likåldrigt skötta bestånd. Det behövs mera forskningsrön från fältstudier om plantsättningen och beståndets utveckling för att komplettera simuleringarna. Vi får värdefull tilläggsinformation också tack vare det praktiska skogsbrukets försök.

Kontinuerlig beståndsvård ger inte lika stor tillväxt som beståndsvård trädskiktsvis. Om man vid sidan av virkesproduktionen vill betona till exempel landskap eller viltvård kan kontinuerlig beståndsvård vara ett användbart alternativ. Det är bra att diskutera och överväga olika alternativ tillsammans med ett skogsproffs.

En kraftig plockhuggning i det härskande kronskiktet i omställningsstadiet.