Ari Eini: God skogsvård är klimatsmart

Klimatförändringen beror huvudsakligen på att användningen av fossila bränslen har ökat explosionsartat. Åtgärder för att minska utsläppen måste vidtas överallt, snabbt och långsiktigt. Men det räcker inte längre med att utsläppen minskas, utan vi måste också få bort koldioxid från atmosfären. Skogen och produkter från skogen erbjuder mänskligheten lösningar i kampen mot klimatförändringen.

I Finland har det funnits en aktiv skogspolitik redan länge. På femtio år har kolförrådet i trädbestånden ökat med nästan 70 procent. Den årliga kolsänkan i våra skogar är cirka 28 miljoner ton koldioxidekvivalent, vilket är större än Kanadas kolsänka, då man beaktar skogsskadorna. Den växande skogen binder nästan hälften av hela Finlands koldioxidutsläpp.

De flesta skogsägarna har flera olika mål med sin skogsvård: ekonomisk lönsamhet, biologisk mångfald och rekreationsvärden. Klimatförändringen för med sig två nya variabler: hur kan man med hjälp av skogen motverka klimatförändringen på bästa sätt, men samtidigt anpassa skogen till de följder av klimatförändringen som redan är här.

En frisk skog binder mycket kol

Förenklat kan man säga att ju bättre skogen växer, desto mera kol binder den. Den positiva klimateffekten kan maximeras om man strävar efter så mycket stockträd som möjligt; som sågvara finns virket kvar som kolförråd en lång tid i till exempel hus och möbler.

I kontinuerlig beståndsvård, alltså kalhyggesfritt skogsbruk, kan andelen stockträd i det virke som drivs vara högre, men där går man miste om den större tillväxt som man får av förädlat frö- och plantmaterial i traditionell trädskitsvis beståndsvård, och som binder kol. Enligt Naturresursinstitutet är virkesproduktionen i olikåldrig granskog 15–25 procent lägre än i likåldrig skog.

Risker med kontinuerlig beståndsvård är rot- och stamskador på det kvarvarande beståndet då man avverkar oftare, och att möjligheterna att bekämpa rotröta är mer begränsade.

Ett objekt som förnyats genom kalhuggning blir en kolsänka igen ungefär tjugo år efter slutavverkningen. Det kolläckage som uppstår i förnyelseskedet kan man minimera genom att söndra markytan så lite som möjligt och snabbt plantera förädlade plantor som växer bra.

Skäl att bereda sig på skogsskador

Varmare och blötare klimat ger i synnerhet mer vindskador, och varmare och torrare klimat mer insektsskador. Man kan och bör bereda sig på de skogsskador som klimatförändringen orsakar. Det bästa sättet att göra det är god skogsvård: plantskogsvård och förstagallring i rätt tid ger bra tillväxt, kolbindning med andra ord, och en frisk skog som är motståndskraftig mot skador. Det har konstaterats att blandskog har större motståndskraft mot skador än vad skog med bara ett trädslag har.

Ett sätt som föreslagits för att öka kolförrådet i våra skogar har varit att låta skogarna växa sig äldre än vad de blir med dagens skogsbruk. Då skulle skogen binda mer kol. Men äldre skogar innebär en medveten risk: kolsänkan och kollagret kan förstöras av skogsskador.

Onödig nedbrytning av torv bör undvikas

Över hälften av våra nästan tio miljoner hektar torvmark har dikats för skogsbruksändamål. Finlands torvmarksskogar är i dag en nettosänka för växthusgaser tack vare den avsevärda ökningen av biomassan som beståndet utgör. På kväverika torvmarker som lider av näringsobalans kan man gödsla för att få beståndet att växa bättre, vilket innebär en kolsänka i tiotals år framåt. Genom askgödsling av torvmarker skulle man kunna öka den årliga tillväxten med ungefär åtta miljoner kubikmeter. För att undvika att torven bryts ner kan man hålla vattenytan tillräckligt hög – men tillräckligt låg för att trygga trädbeståndets tillväxt.

En torvmark i naturtillstånd är en kolsänka. Men att återställa en dikad torvmark är inte ett snabbt sätt att dämpa klimatförändringen. En återställd torvmark är nämligen en kolkälla och återgår till att vara en kolsänka först efter tiotals, ibland hundratals år, beroende på torvmarkstyp och hur kraftigt den återställts.

Mot egna mål med skräddarsydd skogsvård

Den nuvarande skogslagen och ständigt bättre och bättre skogsdata ger ypperliga förutsättningar för skräddarsydd skogsvård. Skogsägarna kan välja de sätt och metoder som passar just deras mål och intressen. Vi ska komma ihåg att bekämpningen av klimatförändringen och värnandet om naturens mångfald är två olika saker. En del åtgärder stöder dem båda, men det gäller inte alltid. I skogsbruket, som på så många andra områden, bör man välja det alternativ som är bäst för helheten. Det är inte alltid lätt – men just därför är det så intressant!