Björn Stenmark: I produktionen av skogsdata lär sig Finland och Sverige av varandra

I Skogscentralens nya strategi har vi satt ribban högt: vi vill producera världens bästa skogsdata. Målet är ambitiöst, men det är just sådana mål en strategi ska ha. Strategins uppgift är att visa riktning, utmana oss och ge oss ett mål att sträva mot i det dagliga arbetet. Riktningen är tydlig och vägen är redan utstakad.

Genom det nya programmet Kallio 2 laserskannas och flygfotograferas Finlands skogar med ännu större noggrannhet än tidigare, vilket möjliggör produktion av allt mer högklassig och mångsidig information. När denna nya teknik kombineras med vår långa historia och starka kompetens inom insamling av skogsdata har vi en utmärkt grund att bygga framtiden på.

Kollegialt lärande och stöd från andra sidan Bottenviken

I många sammanhang jämför vi oss gärna med Sverige – inte minst inom idrotten, där tävlingsinstinkten sitter i ryggmärgen. När det gäller produktion av skogsdata är situationen dock en annan. Här handlar det inte om att tävla om vem som är bäst, utan om hur vi kan lära av varandra och utveckla vår verksamhet tillsammans.

På vissa områden arbetar vi på olika sätt. Det tydligaste praktiska exemplet gäller hur skogsinformationen presenteras för slutanvändaren:

• Den svenska modellen (rasterdata): I Sverige presenteras skogsdata oftast i form av så kallad rasterdata. Ett raster kan liknas vid ett digitalt rutnät, ungefär som i ett digitalt fotografi. Varje pixel på kartan (till exempel en ruta på 16 x 16 meter i terrängen) innehåller beräknad information om skogen just på den platsen. Det här är tekniskt sett mycket exakt ”rådata”, som skogsbranschens proffs kan använda i sina egna GIS-system.
• Den finländska modellen (beståndsfigurer och åtgärdsförslag): I Finland erbjuder Skogscentralen, utöver rasterdata, information som är ett steg längre förädlad. Vi grupperar områden med likartat trädbestånd och markförhållanden till sammanhängande kartavgränsningar, så kallade beståndsfigurer. Därtill berikar vi informationen genom att beräkna färdiga åtgärdsförslag för figurerna, såsom behov av gallring eller gödsling.

Målet med den finländska modellen är att informationen ska vara begriplig och omedelbart användbar i praktiken, bland annat via tjänsten MinSkog.fi – både för den självverksamma skogsägaren och för proffs i branschen.

Under motorhuven görs samma arbete

Trots skillnader i presentationssätt är det arbete som utförs ”under huven” till stor del detsamma i båda länderna: datainsamling med hjälp av fjärranalys, fältmätningar på provytor och kvalitetssäkring av informationen.

Just därför ger ett nära samarbete betydande mervärde. Ofta har det ena landet utvecklat en lösning som effektiviserar någon specifik del av processen – till exempel användning av neurala nätverk för att identifiera diken – medan ett annat delområde har förts längre i det andra landet. Genom att dela dessa framgångar, öppet jämföra lösningar och utveckla gemensamma arbetssätt kan vi båda nå längre och snabbare än genom att arbeta var för sig.

Att sträva efter världens bästa skogsdata är djärvt, men också nödvändigt. Informationen behövs som underlag för bättre beslut och för att främja ett mer hållbart skogsbruk. Endast på så sätt kan vi säkerställa att skogsägare och proffs i skogsbranschen har tillgång till verktyg som har verklig betydelse för skogsbrukets, skogsnaturens och hela skogssektorns framtid.

I de södra delarna av Europa är man både skicklig på och stolt över till exempel vin- och olivodling. I Sverige och Finland borde vi vara minst lika stolta över vår skogsdata.

Läs mer

Öppen skogs- och natursinformation (metsakeskus.fi)