Känner du igen ädla lövträd?

Vres- och skogsalm, skogslind, ask, ek och lönn är ädla lövträd som förekommer i Finland. Ofta räknar man också med hassel som har samma utbredning och behov av skydd och skötsel som ädla lövträd. Gemensamt för dem är att de växer i de norra delarna av sina utbredningsområden i Finland, är fåtaliga och gynnar bördiga ståndorter som ofta har kalkpåverkan. Trots att de är fåtaliga har i synnerhet grova och gamla ädla lövträd ett stort mångfaldsvärde.

Förekomsterna av ädla lövträd var som störst för 6800–7500 år sedan. Nedgången började när klimatet blev kallare och granen tog över ståndorterna. Röjningen av bördiga marker till jordbruksmark och i synnerhet användningen av ekar för skeppsbyggnad och utnyttjandet av lindbast som bland annat rep och fisknät minskade märkbart ek- och lindskogarna. 

Den globala uppvärmningen förbättrar möjligheterna för ädla lövträd att breda ut sig i Finland. Det ger skogsägarna möjligheten att utvidga trädslagssortimentet i skogsodlingen. Inom den närmaste framtiden är i synnerhet ek ett av de trädslag som är värt att beakta som alternativ för odling på bördiga marker i södra Finland.

Den globala uppvärmningen under de senaste åren har i synnerhet främjat ekens och lönnens fortplantning och utbredning. Man kan hitta askar och skogsalmar som spridit sig från gårds- och parkträden i närskogarna, där de till en början trivs i lätt skuggning av det övriga trädbeståndet och börjar växa mer i takt med att ljuset ökar. Lindar drar i sin tur nytta av de varmare höstarna, vilket främjar frönas mognad och grobarhet.

Lönnar som har spridit sig från parkträd kan med lämplig skötsel utvecklas till mångsidiga lövträdsbestånd.

Det är inte alltid lätt att känna igen ädla lövträd

I synnerhet under tider när träden är utan löv måste trädslaget identifieras på basis av flera trädslagsspecifika drag, inte på basis av ett enskilt kännetecken. Trädindivider av samma trädslag kan verka vara skilda trädslag på grund av ålderns och ståndortens inverkan. Detta försvårar identifieringen av träden utifrån deras tillväxtsätt, stammens och barkens färg eller fårighet. Det är särskilt svårt att identifiera unga plantor och träd. Under tider när träden är utan löv är det möjligt att identifiera dem nästan enbart utifrån skotten och knopparna.

Befintlig kunskap om trädslagens förekomst och lokalkännedom hjälper till att förutse förekomsterna. Till exempel i strandskogarna vid Vanajavesi, Pyhäjärvi och Kolovesi i Birkaland samt vid Lojo sjö i Nyland är förekomsterna av vresalm välkända och informationen finns tillgänglig på nätet. Eftersom vresalmen förnyas ganska lätt kan förhandsinformationen hjälpa markägaren att iaktta särskild försiktighet till exempel i samband med röjningen av stugstränder och närskogar.

För att identifiera ädla lövträd lönar det sig att utnyttja flera identifieringsguider och öva på identifieringen i skogen, på gårdar och i parker. I södra Finland finns flera lättillgängliga objekt för ädla lövträd som man fritt får besöka, såsom utplanteringarna av ädla lövträd i Fagerviks och Fiskars bruksområden i Ingå och Raseborg, de skyddade ädellövskogarna i Karkali i Lojo och Runsala i Åbo samt arboretum, det vill säga parker med olika trädslag.

En nötskrika har fört med sig ekollon till ett granbestånd. Ekollonen har vuxit upp till en grupp med ekar som till exempel lämpar sig som en grupp med naturvårdsträd med lång livslängd.

Tips för att identifiera lövfria ädla lövträd

När ädla lövträd växer i ett öppet område är de grova träden vanligtvis flerstammiga med flera förgreningar. De har mycket tjocka grenar ända nerifrån och breda toppar. På motsvarande sätt är trädstammarna på träd som vuxit upp i täta skogar kvistfria högt upp och topparna klart mindre och smalare.

• På trädstammen lönar det sig att fästa uppmärksamhet vid barkens färg, släthet, fårighet och tjocklek.
• Varje trädslag har sitt eget sätt att förgrena sig. Till exempel på ask och lönn är sidoskotten på motsatta sidor av skottet och toppskottet i ändan av skottet, vilket gör att grenarnas parvishet lätt framträder hos unga träd och i de yngsta skotten hos gamla träd.
• I knopparna på unga skott lönar det sig att titta på läget, färgen, hur håriga eller hårlösa de är och storleken. Därtill är skottens tjocklek, färg, hårighet eller hårlöshet och släthet samt skottens tillväxtsätt goda kännetecken.

​​​​​​​

Den unga lindens stam är slät och olivgrå. Den kan också vara brun som planta. När trädet åldras blir stammen grå, barkig och får smala längsgående fåror. Skogslindens stam har till skillnad från parklindens stam inga knölar. Bilder: Riikka Otsamo och Jukka Ruutiainen

​​​​​​​​​​​​​​

Unga skott av lönn, ek och skogslind kan urskiljas från varandra till exempel på basis av knopparnas form och färg. Teckningar: Inna Salminen