1. Vad innebär biologisk mångfald för skogsägaren? 

Inom det praktiska skogsbruket innebär biologisk mångfald att man i ekonomiskogarna upprätthåller sådana naturliga variationer i trädbeståndet och livsmiljön som stöder en så stor mängd arter som möjligt. För skogsägaren innebär det att man inom skogsbruket och vid sidan av virkesproduktionen sörjer för skogsnaturens biologiska mångfald, dvs. alltid i samband med avverkning och skogsvårdsarbeten skyddar den biologiska mångfalden och främjar dess utveckling. Livsmiljöer och naturobjekt som är värdefulla för den biologiska mångfalden utesluts alltid från avverkning och skötselarbeten.  

En mångsidig skogsnatur är ett egenvärde i sig, som skogsägaren dessutom har direkt nytta av. En mångsidig skog är mer livskraftig och motståndskraftig mot skador än vad en monoskog är. Skogarna utgör dessutom också många hotade arters livsmiljö. Enbart skyddsområden räcker inte till för att trygga den biologiska mångfalden, utan skogsorganismerna behöver ett mer sammanhängande och tätare nätverk av livsmiljöer. 

En avverkning på grannfastigheten kan avsevärt förändra och splittra förhållandena i skogen. Till exempel kan förbindelsen mellan organismerna brytas, eller så kan ett öppnare område utsätta kantskogen för solexponering, vilket kan leda till att en art som trivs i skuggan försvinner.
 

En fjärdedel av skogsarterna behöver död ved. I synnerhet behövs det i ekonomiskogarna mer död ved i form av grova lövträd. 
 

2. Vilka strukturella drag är viktiga för den biologiska mångfalden i skogen och vilken betydelse har de? 

I ekonomiskogarna är det bra att bygga upp sådana strukturer som påminner om naturskogar för att både de organismgrupper som är livskraftiga och de som är mer krävande ska klara sig. Viktiga strukturer är i synnerhet träd som håller på att omvandlas till död ved, gamla och stora träd samt varierande trädarter inne i beståndet.  

Skogsarterna har utvecklats under hundratals år jämsides med dessa strukturella drag, och förändringar i skogsnaturen utgör ett hot för många arter. Ju mer trädbeståndet avlägsnas, desto mer förändras livsmiljön, vilket försvårar organismernas överlevnad. De strukturella drag som är viktiga för den biologiska mångfalden bör tryggas i såväl kontinuitetsskogsbruk som inom skogsodling med jämn åldersstruktur, eftersom ingetdera odlingssättet i sig skyddar den biologiska mångfalden.  

3. Hur kan skogsägaren själv identifiera och upprätthålla viktiga strukturella drag? 

Det bästa sättet att identifiera strukturella drag på är att känna sin skog. En bra utgångspunkt för att bekanta sig med skogen är att granska ytformerna på grundkartan samt trädbeståndet på flygbilden i tjänsten MinSkog.fi. Dessutom är det bra att röra sig i den egna skogen för att få en bild av de livsmiljöer som finns där. 

När man vet vad man äger kan man bättre formulera sin önskan om till exempel avverkning och skogs- och naturvårdsarbete för en skogsfackman. I den egna skogen kan man till exempel använda ett fiberband för att märka ut vilka träd som åtminstone ska får stå kvar och växa. Skogsägaren kan spara och skydda den biologiska mångfalden mer än vad lagstiftning, skogscertifiering eller skogsvårdsrekommendationer förutsätter. Inrättar man till exempel större grupper av naturvårdsträd än normalt tryggas bevarandet av organismerna bättre än om man har enskilda separata naturvårdsträd. 

​​​​​​​

Sälgen är ett viktigt trädslag för många arter. Förutom sälg lönar det sig också att spara rönn och al vid avverkning.
 

Det var i slutet av 1990-talet som man började fästa uppmärksamhet vid bevarandet av strukturella drag i samband med avverkning och skogsvård. Den skog som förnyades då är numera en ung odlingsskog där det borde finnas naturvårdsträd som lämnats kvar vid föryngringsavverkningen. De kan vara grova levande träd eller redan fallna träd som har omvandlats till död ved. Sådana strukturella drag är lätta att identifiera. 

Dessutom ska man fästa uppmärksamhet vid trädarter och spara lövträd som är värdefulla för den biologiska mångfalden, såsom sälg, rönn och al. Likaså ska man vid förhandsröjning inför beståndsvårdande avverkning inte heller röja skyddssnår som lämnats kvar vid plantskogsskötsel.  

Det finns mer död ved i skogarna än tidigare, men det behövs i synnerhet mer grova lövträd som fått bli till död ved. Därför är det viktigt att också välja ut lövträd som sparträd. I samband med avverkningen kan man också göra högstubbar som får bli död ved. 

Artikeln har producerats inom projektet Vauhtia talousmetsien luonnonhoitoon Pirkanmaalla -hankkeessa (Fart åt den naturvårdande skötseln av ekonomiskogar i Birkaland). Målet med projektet är att jämsides med skogsbruket stärka skogarnas ekologiska hållbarhet. Projektet finansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.