Finska

De unga tog över släktens skogsbruk

Paret Harri och Paula Viilo har köpt skog och åker av sina respektive föräldrar. Det lönar sig att planera generationsskiftet god i tid när det gäller skogsfastigheter. Alternativen är flera, och det finns professionell hjälp att få.

16.10.2018

Text Outi Tehomaa | Bilder Rami Marjamäki

Det var en klar höstdag, björklöven hade börjat gulna. Ikalisborna Harri och Paula Viilo satt i Paulas föräldrars trädgård och pratade. Det var ett tag sedan sist.

Innan de skulle åka hem kom samtalet in på skogsarbete. Paulas pappa grubblade tyst en stund och frågade sedan om dottern och svärsonen skulle vilja ta över hans skogsfastighet. Själv hade han inte längre tillräckligt med tid och ork.

– Han ställde en direkt fråga och jag svarade lika direkt att visst kan vi det. Jag är skogsmaskins­entreprenör och har under årens lopp gjort avverkningar och gallringar i de där skogarna. Kanske hade det då uppstått något slags förtroende från svärfars sida, säger Harri Viilo när han tänker tillbaka på samtalet.

När beslutet om ägarbytet väl var fattat gick allt snabbt. Ett par veckor efter samtalet med svärföräldrarna ringde Harri Viilo till skogsexperten Matti Äijö, som han kände sedan tidigare. De började gå igenom olika alternativ för hur generationsskiftet kunde genomföras på bästa sätt.

– Alternativen var gåva och köp. Matti uppskattade värdet på skogsfastigheten och räknade ut att det skulle bli billigare för oss att köpa den. Så det blev en affär, säger Viilo.

Det är uppfriskande att vara i skogen. Paula Viilo och barnen Peppi och Ronja Viilo gör ofta utflykter och plockar bär tillsammans. Harri Viilo jagar i den lokala jaktföreningen.

 

Red ut skattefrågan

Harri Viilo hade några år tidigare köpt skogs- och åkermark av sina egna föräldrar, så han hade redan erfarenhet av generationsskiften, men varje ägarbyte är unikt.

På Paula Viilos fars skogsfastighet på 20 hektar i Ikalis fanns mycket grövre gallringsskog och en del av tallskogen hade redan nått timmermått. Paret kom fram till att de skulle kunna finansiera åtminstone en del av köpet genom att sälja virke. Om de hade fått fastigheten i gåva skulle det värdefullare beståndet ha inneburit att de fått betala mer i gåvoskatt.

Paret betalade över 75 procent av fastighetens gängse värde i köpesumma. Då räknar skattemyndigheterna det inte som ett köp av gåvokaraktär, och de nya ägarna behöver inte betala gåvoskatt, utan endast en 4 procents överlåtelseskatt.

– Vi var på banken och skrev under pappren i början av året, och lagfarterna skötte vi själva på nätet. På banken lät de förstå att vi skulle kunna betala fastigheten också med ett betalningsarrangemang över en längre tid, men vi skötte det ändå på en gång, säger Harri Viilo.

I och med skogsköpet fick paret Viilo också en betydlig skatteförmån, skogsavdraget. Med det kan skogsägare dra av kommande intäkter för virkesförsäljning i beskattningen till ett belopp som är högst 60 procent av anskaffningsutgifterna för fastigheten. Förutom köpesumman kan man också räkna till exempel kostnader för lagfartsförfarandet eller för fastighetsvärderingen till anskaffningsutgifterna.

– Skattefrågorna var den största orsaken till att vi anlitade ett proffs. Det skulle ha varit svårt att reda ut alla de här frågorna själv till exempel på nätet. Vi ville vara säkra på att det inte senare blir några otrevliga överraskningar i beskattningen, säger Paula Viilo.

Harri och Paula Viilo vill att skogen hålls välskött och kvar inom släkten. Det är en hederssak för dem.

 

Skog hålls ofta kvar inom släkten

I Finland byter ungefär 19 000 skogsfastigheter per år ägare. De går vidare till nästa generation genom försäljning, som gåva eller i arv. En del fastigheter säljs också till köpare utanför släkten.

Ungefär 40 procent av ägarbytena är försäljning inom familjen eller släkten. Cirka 30 procent av fastigheterna ärvs, 15 procent ges som gåva och 15 procent säljs till utomstående.

– Siffrorna visar att en stor del av skogsfastigheterna går till släkten. Det typiska är också att man lämnar över skogen först på äldre dagar, ungefär i 70-årsåldern. De som tar över är i medeltal ungefär 55 år gamla, säger Esa Lappalainen, expert på skogsfastighetsstruktur vid Finlands skogscentral.

Lappalainen säger att man borde våga prata om generationsskiftet i god tid inom familjen. När skogsägaren blir gammal blir det svårare att fatta beslut. Då blir det lätt så att skogen går vidare till nästa generation som arv.

Ett bättre alternativ än arv är om man i god tid hittar någon som är villig att fortsätta och ta skogen på sitt ansvar. Efter det kan man börja bena ut vilket som är det bästa sättet att föra över ägarskapet till följande generation. Lappalainen säger att det inte finns någon patentlösning som passar alla.

– Man måste avgöra från fall till fall hur den nuvarande och den kommande skogsägarens ekonomi ser ut, om det finns virke att sälja från fastigheten och vilka skatteföljderna blir. Många skogsproffs kan göra de här uträkningarna och berätta om alternativen, så det finns hjälp att få.

Lappalainen påpekar att man i ägararrangemangen också bör beakta själva fastigheten och försöka undvika att den delas upp i allt mindre delar till exempel mellan flera barn.

– När en skogsfastighet blir mindre, minskar dess ekonomiska betydelse för ägaren. Då händer det lätt att också intresset för att sköta skogen minskar. Vi försöker hellre ge råd och söka alternativ, till exempel att ett av barnen får skogen, ett annat sommarstugan och ett tredje någon annan egendom.

Familjens äldsta pojke Lauri Viilo studerar till skogsmaskinsförare på läroavtal. – Ibland måste man nästan schasa bort honom från förarhytten, säger pappa Harri Viilo.

 

Finns inte alltid någon som tar över

I många familjer känns det svårt att ta upp ett generationsskifte i skogsägarskapet. Lappalainen har lagt märke till att den yngre generationen är rädd för att såra föräldrarna.

– Man vill inte tala om saken eftersom man inte vill framstå som girig. Man aktar sig för att ge intryck av att man är ute efter egendomen, säger Lappalainen.

En del av de äldre skogsägarna upplever det som svårt att ge ifrån sig skogen, men en stor del skulle vilja ordna med skogsfrågorna och föra vidare egendom till de yngre i god tid. I många fall dröjer generationsskiftet också eftersom det inte finns någon i släkten som skulle passa att ta över skogen.

– De yngre åldersklasserna kanske bor i staden, och det är där de har sitt arbete och sin brådska. De har fjärmat sig från föräldrarnas skog och är inte beredda att arbeta där.

– Om det inte finns någon lämplig person i släkten som kan ta över så är det alls inget dåligt alternativ att sälja till en utomstående. Det finns efterfrågan på skogsfastigheter i dag, och priserna som betalas för dem är bra, säger Lappalainen.

Lappalainen har noterat att många skogsägare är väldigt lättade när beslutet är fattat och ägarfrågorna ordnade. Paret Viilo i Ikalis lade märke till samma sak.

– Pappa har alltid varit sådan att han vill fatta stora beslut i god tid. Det är viktigt för honom att man tar hand om skogen. Jag tror att det kommer att finnas någon som tar över också efter oss när den tiden kommer, säger Paula Viilo.

Familjens 17-åriga son Lauri Viilo studerar till skogsmaskinsförare med läroavtal i sin pappa Harri Viilos företag. Också den näst äldsta sonen är intresserad av jord- och skogsbruksarbete.

– Pojkarna är till stor hjälp, för vi har mycket att göra. I vinter kommer vi att behöva gallra igen. Rik blir man inte på de här skogarna, men de ger oss inkomster sakta men säkert, säger Harri Viilo.

 

Så här går ett generationsskifte till

1. Fatta beslutet

Generationsskiftet börjar med att skogsägaren bestämmer sig för att avstå från skogen. Om det känns betungande att äga skog innebär beslutet en lättnad. Det är bra att prata öppet om saken inom familjen och reda ut om någon familjemedlem vill ta över.

2. Välj en person

Den som tar över skogen ska vara intresserad och vilja lära sig, men behöver inte ha tidigare erfarenhet av att äga skog. Till exempel Skogs­centralen, de lokala skogsvårdsföreningarna, skogsbolagen och många skogstjänstföretagare erbjuder råd och stöd. Om det finns flera som är villiga att ta över skogen måste man fundera på vem av dem som har den bästa kunskapen och det största intresset för skogsvård. Hur ska de andra kandidaterna eller arvingarna beaktas för att familjesämjan ska bestå?

3. Välj överlåtelsesätt

Medan man lever kan man ge vidare en skogsfastighet i gåva, som ett köp av gåvokaraktär, som överlåtelse mellan släktingar eller som överlåtelse till andra än släktingar.

Efter döden är alternativen arv genom testamente eller arv enligt arvföljden.

När man väljer överlåtelsesätt bör man väga sina egna och den följande ägarens mål. Vill du ha ekonomisk trygghet på ålderns höst eller föra över förmögenhet till barnen? Det är bra att bevara skogsfastigheten som en odelad helhet. Yrkes­människor i skogsbranschen kan hjälpa till att räkna ut vad de olika alternativen innebär skattemässigt och hitta det bästa sättet.

4. Ordna med det praktiska

Innan generationsskiftet genomförs bör skogsägaren skaffa fram aktuella dokument, som lagfartsbevis, gravitationsbevis, utdrag ur fastighetsregistret, kartor och information om planläggningen. De här dokumenten och fastighets­värderingen ger viktig information när man planerar generationsskiftet. Vid en affär gör man upp ett köpebrev och affären bestyrks. Efter det hämtar den nya ägaren ut lagfarterna till fastigheten från Lantmäteriverket. När skogsfastigheten ges som gåva undertecknar givaren och mottagaren ett gåvobrev i närvaro av ett köpvittne. Den nya ägaren söker lagfarter och gör gåvoskatte­deklaration till Skatteförvaltningen.