När en person dör blir hens arvingar, vanligtvis änkan eller änklingen, barnen och deras barn delägare i ett dödsbo. Tre månader efter dödsfallet ska bouppteckningen vara gjord. Bouppteckningen är samtidigt en arvsskattedeklaration. Under den tiden kan man vid behov begära tilläggstid för bouppteckningen, något som skattemyndigheterna i regel beviljar.

– I praktiken lönar det sig alltid att ansöka om mer tid, eftersom tjänsten som levererar de ämbetsbevis som behövs för släktutredningen för den döda fortfarande är väldigt överbelastad, säger Antti Pajula, ledande expert på skogsfastighetsstruktur vid Finlands skogscentral.

I bouppteckningen ska ett gängse värde definieras för skogen som ärvs. Oftast låter man ett proffs göra en värdering. Värdet kan också bestämmas med hjälp av skattemyndigheternas beräkningar, men Pajula rekommenderar en fastighetsvärdering i synnerhet om man inom dödsboet tänker ändra på ägarförhållandena genom delning i snabb takt.

Om den döda har ett testamente söker personerna som fått skog lagfart hos Lantmäteriverket med hjälp av testamentet. Då övergår skogen i personens eller personernas ägo i form av en beskattningssammanslutning.

Lagfart innebär att ägarskapet för fastigheten registreras i lagfarts- och inteckningsregistret. Lagfart ska sökas alltid när en fastighet byter ägare.

Om det inte finns ett testamente och dödsboet har bara en delägare, söker hen lagfart för sitt arv och skogen övergår i hens personliga ägo. Om boet består av flera personer fortsätter dödsboet med skogsbruket.

För bouppteckningen måste man slå fast ett gängse värde för skogen. Värdet bestäms i första hand utifrån en värdering som görs av ett skogsproffs.

Det finns flera sätt att äga

Det finns flera olika sätt att arrangera ägarskapet istället för ett dödsbo. Det enklaste är enligt Antti Pajula att göra arvskiftet eller bodelningen och arvskiftet som ett skriftligt avtal mellan dödsboets delägare.

– Arvskiftesavtalet och ansökan om lagfart omvandlar dödsboet till en beskattningssammanslutning med samma delägare. Det är en skattemässigt förmånligare ägarform för delägarna.

– Efter det är det ganska vanligt att delägarna börjar sälja andelar i sammanslutningen till varandra, när de har idkat skogsbruk i minst ett år.
Man behöver inte betala skatt för överlåtelsevinst för sammanslutningsandelsaffärer om de sker mellan nära släktingar och det har gått över tio år sedan föregående affär. Försäljningen av en andel i sammanslutningen ger dessutom de kvarvarande delägarna rätt till skogsavdrag.

Arvskiftet eller bodelningen och arvskiftet samt en därpå följande andelsaffär kan skötas vid samma tillfälle. Det går också att söka lagfart för dem båda på samma papper.

Då det är god efterfrågan på skogsfastigheter och man får bra priser för dem väljer många dödsbon att sälja skogen på den öppna marknaden. Om dödsboet har tiotals delägare är det enklast att sälja, enligt Pajula.

När värdet på arvsskatten och kostnaderna för försäljningen dragits av från försäljningspriset betalas en 30-34 procents skatt på överlåtelsevinsten för skillnaden. Delägarna kan helt undvika att betala skatt på överlåtelsevinst om de ansöker om omprövning av arvsskatten. Ett villkor är att delägarna säljer den ärvda skogen mindre än 3-4 år efter dödsfallet.

– Då kommer det förstås till arvsskatt lika mycket som överlåtelsevinsten, men för nära släktingar är arvsskatten betydligt längre än skatten på öveärlåtelsevinst, säger Pajula.

Dödsboets egendom kan också delas så att de delägare som är intresserade av skog får skogen medan andra får annan egendom. Också när man gör upp ett förslag om att dela skogen är det bra att anlita ett erfaret skogsproffs.

– Om dödsboet inte kan enas om hur skogen ska delas upp kan en delägare ansöka i tingsrätten om att en skiftesman tillsätts. Det är betydligt dyrare än en frivillig delning.

– Men också det är ofta ett bättre alternativ än ett totalt ofungerande och improduktivt dödsbo, säger Pajula.
Ett alternativ är också att ansluta dödsboets skog till en existerande samfälld skog.

Det är ofta svårt att fatta beslut om skogsbruket i ett dödsbo, vet Antti Pajula, ledande expert på skogsfastighetsstruktur vid Finlands skogscentral.