Skogsägaren Aki Sakara i Vesilahti såg det i snön i vintras. Här och där syntes älgspillning och älglegor i drivorna. Plantskogen var en sorglig syn. Brutna och söndertuggade stammar vittnade om älgarnas besök.

– Och det här var inte första gången, det har varit skador i flera år. Men nu ansöker jag för första gången om ersättning, säger Sakara.

Skogsägare kan få ekonomisk ersättning för älg- och hjortskador om plantskogen lidit tillräckligt stor skada. Ansökan riktas till Skogscentralen, som inspekterar skadorna och utifrån bedömningen betalar ut ersättning till de drabbade markägarna i januari-februari varje år.

Sakara fyllde i en ansökan om ersättning för hjortdjursskada i Skogscentralens tjänst MinSkog.fi efter midsommar. Skogsrådgivaren Vesa-Matti Virtanen, som gör värderingar av hjortdjursskador vid Skogscentralen, berömmer Sakara för att han agerat snabbt.

– Det skulle vara bra om skogsägarna varje vår gick och kollade om deras tall- och björkplantskogar skadats av hjortdjur under vintern. Skadorna är lätta att se och bedöma direkt. För  skador som är över tre år gamla får man inte längre ersättning, säger Virtanen. 

Ersättning betalas bara för beståndsplantorna

Några älgflugor kryper sig in på huvudsvålen i den talldominerade plantskogen, men en lätt vind håller de större mängderna borta. Skogsrådgivaren Vesa-Matti Virtanen har kommit för att värdera älgskadorna på Aki Sakaras mark och bedöma hur mycket ersättning det kan bli fråga om.

Med i plantskogen är också Arto Sivén från den lokala jaktvårdsföreningen. Han är där för att säkerställa att skadorna har orsakats av sådana hjortdjur som berättigar till ersättning. Om skadorna orsakats av till exempel rådjur får man ingen ersättning. I väldigt unga plantskogar kan också sorkar eller harar skada plantorna, och man måste kunna skilja på dessa skador.

Vesa-Matti Virtanen räknar de skadade plantorna på provytor och bedömer skadorna. Arto Sivén från jaktvårdsföreningen och skogsägaren Aki Sakara följer med arbetet.

– Det finns klara och enhetliga anvisningar som värderingen av hjortdjursskador grundar sig på. Ett visst utrymme för tolkning kan det förstås finnas, säger Virtanen.

Först går Virtanen runt och tittar på hela området som uppgetts vara skadat för att bilda sig en uppfattning om var det finns mest älgskadade träd och hur pass jämnt skadorna är fördelade på området. Skadorna, alltså kvalitets- och tillväxtförlusterna, mäts som ett sampel från provytor. Resultaten från provytorna generaliseras till att gälla hela området.

Virtanen mäter oftast ett tiotal provytor per hektar och ett tjugotal provytor på ett tvåhektarsområde. Mätningarna görs med en 3,99 meter lång mätstav. Skogsrådgivaren roterar runt med mätstaven så att den bildar en cirkel och räknar samtidigt hur många hela och skadade trädplantor som finns innanför cirkeln, bedömer skadans art och antecknar i terrängmaskinen.

Som jämförelse använder Virtanen en oskadd tallplanta och mäter längden på den. Utifrån den och ståndorten kan man räkna ut hur mycket plantskogen skulle vara värd utan skador.

– Värderingen utgår från den beräknade förlusten för skogsägaren jämfört med om där skulle växa en hel och vårdad plantskog där älgarna inte har rumsterat. I skogsvårdsrekommendationerna är till exempel den rekommenderade planttätheten för tall efter plantskogsvården cirka 2 000 stammar per hektar, så det är det man jämför med.

I älgskadevärderingen bedömer man bara skador på träd som varit tänkta att växa som en del av beståndet i skogsbrukssyfte. Det räknas inte om till exempel rönnar eller glasbjörkar i en talldominerad plantskog har skadats. Och om det på provytan växer två tallar mycket nära varandra beaktas bara den enas skador eftersom den andra ändå skulle tas bort senast i plantskogsvården.

Dessutom kontrollerar värderaren om det i plantskogen finns oskadda ersättande plantor som kan ersätta dem som älgen förstört. De beaktas i värderingen och sänker ersättningsbeloppet.

Ersättningsbeloppen har sjunkit

Efter att ha mätt i flera timmar och gått flera kilometer är skogsrådgivaren klar med sitt arbete och sin värdering.

–  I den här plantskogen på ett par hektar var ungefär två tredjedelar av plantorna skadade. Det var alltså mycket skador. Hjortdjursskadeersättningen som skogsägarna får är i medeltal cirka 350 euro per hektar. På det här objektet blir ersättningen klart högre än så, säger Virtanen.

Totalt betalades 0,7 miljoner euro i ersättningar för hjortdjursskador till skogsägare i fjol. Pengarna kommer från jaktlicensavgifterna för hjortdjur. Under de senaste åren har ersättningarna som betalas ut minskat. Det misstänks delvis bero på att skogsägarna tvekar att anmäla skador. Om den undre ersättningsgränsen på 170 euro inte nås blir skogsägaren nämligen tvungen att betala kostnaderna för älgskadevärderingen ur egen ficka. Men Virtanen säger att man inte bör vara alltför orolig för det.

– Också vid värderingssituationen går man först igenom området och bedömer om ersättningströskeln uppnås. Då kan markägaren ännu fundera på om någon värdering ska göras. Om skadorna överskrider ersättningströskeln får markägaren också värderingskostnaderna tillbaka. De betalas i efterskott, samtidigt som den egentliga skadeersättningen betalas, säger Virtanen.

Ibland, om älgarna har totalförstört hela plantskogen, kan skogsägaren också få ersättning för förnyelseutgifterna. Men det är enligt Virtanen ovanligt, åtminstone i hans område i Birkaland.

Skogsägaren Aki Sakara är nöjd över att det blir en ersättning för skadorna.

–  I höst sprider jag bekämpningsmedel på de hela plantorna. Plantskogsvård ska det också bli så småningom, men jag har väntat med det ännu, säger han.

Information om antalet skadade plantor och skadeklassificeringen noteras i maskinen. Programmet räknar ut ett ersättningsbelopp.
 

Tät plantskog kan klara sig bättre

Skogsrådgivaren Vesa-Matti Virtanen konstaterar att det kan vara svårt att helt förhindra älgskador på förhand. Men det finns några saker som man kan försöka.

Förutom att reglera älgstammen kan man förebygga skador med god skogsvård. Vid förnyelsen bör man använda den förnyelsemetod som lämpar sig bäst på platsen, så att det uppstår en tät och möjligast snabbt växande plantskog. Först när plantorna är kring fem meter höga börjar de vara i trygghet för älgen.
Virtanen säger att tallskog gärna ska förnyas genom sådd om växtplatsen tillåter. Det ger oftast en betydligt tätare plantskog än om man planterar.

– Det är bra att ha cirka 4 000 tallar per hektar före plantskogsvården. Då finns det så att säga lite marginal att ta av. Också vårtbjörk borde förnyas genom sådd eller naturlig förnyelse för att man ska få tillräckligt stor planttäthet.

Tidig vård av plantbestånd, det vill säga slyröjning, ska göras i rätt tid så att inte lövträden kommer åt att förväxa sig och överskugga tallplantorna. Med plantskogsröjningen bör man däremot inte ha för bråttom i områden med risk för älg- och hjortskador.

– I riskområdena kan man sprida ett preparat av fårfett på trädplantorna. Många skogsägare har goda erfarenheter av det. En del har också provat att gärda in plantbestånden med plastband.

Älgarna har ätit av tallplantorna. 

Risker även med gran

Virtanen vet att många skogsägare byter till gran om älgarna äter upp tallplantorna flera år i rad. Han förstår deras frustration.

– Men också granen har sina nackdelar. På kort sikt kan man vinna på det när älgarna lämnar plantorna i fred. Men om man planterat gran på en för karg ståndort blir det senare tillväxtförluster jämfört med om där skulle växa ett lämpligare trädslag, tall. Dessutom vet man att granar är känsliga till exempel för insektsskador och torka. Och inte heller granplantorna står helt utanför hjortdjurens meny.

Det bästa vore enligt Virtanen om man odlade det trädslag som passar bäst på varje växtplats. Om alla skogsägare gjorde så, skulle älgskadorna också fördela sig jämnare.

Jakt för att reglera älgstammen är en förutsättning för att man ska kunna hålla plantskadorna i schack. Virtanen säger att nutida praxis med gemensamma större licensområden bättre än tidigare gör det möjligt att koncentrera jakten till problemområden.