Mauno Soronen, kyrkoherde i Haapavesi, fick höra om frivilligt skydd av skog och om stödmöjligheterna för flera år sedan. Nu är delar av familjens skog, gammalt bestånd och kanten längs en bäck, skyddade för en period på tio år. 

Soronen och Skogscentralens rådgivare Ari Karjalainen har tillsammans kommit för att titta på det ena av de skyddade områdena. Den skyddade bäckkanten är bördigt och lundartat kärr, där det växer granar och lövträd. Resten av skogsskiftet är kargt och talldominerat. Kort efter att familjen köpte skogen lät de göra en förnyelseavverkning, något som grämer kyrkoherden en aning. 

– Vi kunde ha valt naturvårdsträden mycket bättre. De gamla evighetsfurorna borde absolut ha sparats. Men vid bäcken blev det ändå kvar hundraårig skog med mycket död ved, säger han. 

Metso-programmets tio år långa miljöstödsavtal är ett bra sätt för skogsägare att prova på att skydda ett värdefullt naturobjekt. Under den tiden kan också ett beslut om permanent frivilligt skydd mogna. 

– På det här skogsskiftet skyddar skogslagen näromgivningen till bäcken och man skulle vara tvungen att lämna den utanför skogsbruket i vilket fall som helst. Miljöstödet och det tidsbundna skyddet begränsar inte möjligheterna att röra sig i skogen eller att plocka bär och svamp, säger Karjalainen.

Skogsskiftet gränsar till en bäck i naturtillstånd.  

Har inte ångrat sig 

Familjen Soronen har köpt sina skogsfastigheter. Kyrkoherden minns att det kändes aningen läskigt inför det första köpet. Det var en fastighet på sju hektar, och då kändes det dyrt för ett par föräldrar med bolån. Men de hade länge drömt om att äga skog, och till slut var det deras vänner som uppmuntrade dem att fatta beslutet. Och de har inte ångrat sig.

– För oss är skogen en ekonomisk trygghet och en investering, men vi har mer och mer lärt oss att också främja skogsnaturens mångfald. Ju mer vi förstår om skogen, om hur den sköts och om biologisk mångfald, desto viktigare blir det för oss att skydda värdefulla naturobjekt och värna om den biologiska mångfalden, säger Mauno Soronen. 

I dag äger han skog både ensam, tillsammans med sin fru och som skogssammanslutningar med barnen. Skogsarealen har vuxit till ungefär 500 hektar. 

Hela familjen har varit med i skogsarbetet från början. Kyrkoherden drömmer om att i framtiden grunda en samfälld skog. Inom den närmaste framtiden är planen att FSC-certifiera en del av skogen. 

– Jag tycker att FSC bättre än den vanliga certifieringen (PEFC) beaktar skogsägarens vilja att värna om den biologiska mångfalden.  

Kunskapstörsten växer

Mauno Soronen säger att han som skogsägare har fått bra med information om skogsfrågor när han har frågat. Han önskar att skogsproffsen aktivt skulle hålla kontakt.

– För mig själv har andra skogsägares kamratstöd och erfarenheter varit värdefulla, speciellt i början. Skogscentralens kurser har också varit bra och fått mig att vilja lära mig mer. Min kunskapstörst har vuxit sig så stor att jag nyligen anmälde mig för studier till en grundexamen i skogsbruk, säger Soronen.

Första gången han fick höra om möjligheten till frivilligt skydd var av en annan skogsägare. Skogen som nu är skyddad i tio år tänker han spara orörd till kommande generationer.

– Ekonomiskog och naturvård är inte varandras motsatser, de går hand i hand, säger han.

I skogen närmast bäcken finns rikligt med död ved och präktiga tickor.