Antti Heikkilä i S:t Michel har odlat julgranar som bisyssla i ungefär tjugo år. Som huvudsyssla är han regiondirektör på Finlands skogscentral. 

- Jämfört med skogsvård är det svårare att odla julgranar. Arbetet måste utföras regelbundet och i rätt tid för att man ska få ett bra slutresultat, säger Heikkilä.

På våren sätter man plantorna i jorden, och på sommaren är det gräsbekämpning som gäller. Också under större granar behöver man få bort gräset för att de nedersta grenarna ska hållas täta och yviga. 

Ett viktigt arbetsmoment är formklippningen. För att granen ska få sin vackra form med rätt proportioner börjar man klippa den när den är ungefär en meter hög. Den bästa tiden att klippa är på våren, innan vegetationsperioden sätter in, eller på sensommaren. Under köldtiden klipper man inte granarna eftersom ingen kåda bildas då, vilket innebär att den yttersta delen av grenen kan torka. 

- Vi har klippt granarna för hand med sax. Då blir resultatet bättre och naturligare. Samma granar klipps minst tre-fyra år i rad. Det blir inte färdigt med en gång, säger Heikkilä.

Ungefär fyra veckor före jul fälls granarna, packas in och fraktas iväg för försäljning.

I augusti-september väljer man ut och märker de granar som är färdiga och i skick att säljas. De fälls ungefär fyra veckor före jul, kring månadsskiftet november-december. Då har de fått växa i 8–15 år. 

Heikkilä blev intresserad av julgranar redan under studietiden när forststudenterna hade julgransförsäljning. På 1990-talet ledde Heikkilä ett projekt vid Skogscentralen där man sonderade möjligheterna att ha julgransodling som bisyssla till jord- och skogsbruk. En lämplig tegdikad åker blev ledig på hans hemgård när hans pappa och farbror började trappa ner på jordbruket. 

- Julgran odlas ofta på gamla åkrar och under ellinjer. Planteringsrekommendationen för julgranar är cirka 4000 plantor per hektar. Åker är bra för julgransodling med tanke på skötseln. Visst växer den snabbt igen av gräs, men det är lättare att ta sig fram, och gräset kan slås med maskin, säger Heikkilä. 

Till riskerna i julgransodling hör granbarrstekeln. Också frosten och olika svampsjukdomar kan hota granarnas tillväxt. 

Välj rätt gran, transportera rätt 

Det är många som ger sig ut för att köpa gran till julen. Under årens gång har köparnas krav blivit högre, och smaken har förändrats. Skogsgranar har inte längre så stor åtgång eftersom allt fler vill ha en tät, odlad gran. 

Vad ska man då tänka på när man väljer gran? 

- Först och främst ska man se efter att stammen ryms in i julgransfoten som man har därhemma, säger Heikkilä med ett skratt. 

De odlade granarna har ofta en tjock fot. Om man täljer mycket på den för att få den att passa kommer granen inte att kunna dricka vatten ordentligt och riskerar att torka bort. Det är också viktigt att tänka på hur man transporterar sin julgran. 

- Det är inte bra att transportera granen några längre sträckor oskyddad på biltaket i köldväder. Barren kan torka i den kalla fartvinden. Trädets cellstruktur lider och barren faller av. 

För granen innebär det en hård stress om den bärs in direkt från kylan. Stammen och barren tinar upp i olika takt, så att stammen ännu är frusen medan barren har tinat. Då får barren inte vatten även om man vattnar och sprayar granen. Om det är kallt ute kan man först ta in granen i ett halvvarmt utrymme och först senare in i själva bostaden. 

​​​​​​​

En del av granarna säljs på Antti Heikkiläs gård i Kirjala i S:t Michel.

Ett familjeprojekt 

Heikkilä odlar sina julgranar på tre hektar mark i Lojo, i det som tidigare var Pusula kommun. Som mest har över tusen granar per år gått till försäljning. 

Julgransodlingen har varit en gemensam kraftansträngning för hela familjen. Familjemedlemmarna har varit med och klippt, fällt och packat granarna. Nu håller de så småningom på att trappa ner på verksamheten. 

- Det bästa har varit att göra saker tillsammans. Bara den tunga och tråkiga grässlåttern har det inte alltid varit så lätt att hitta frivilliga till, säger Heikkilä med ett skratt. 

Heikkilä har varit länge i skogsbranschen och har från paradplats fått följa med hur branschen förändrats genom åren. Han har arbetat på Skogscentralen sedan 1985. Han började karriären som revirforstmästare i Åbo, men har bott i S:t Michel sedan 1988. 

- I Södra Savolax ser framtiden ljus ut för skogsbranschen. Det finns flera sätt än tidigare att använda trä, och vi har mångsidiga möjligheter att utnyttja skogen. Vi har en god skogsvårds- och skogsbrukstradition, säger Heikkilä. 

​​​​​​​

Julgranar odlas ofta på gamla åkrar och under ellinjer, berättar Antti Heikkilä.