Hoppa till innehåll
Till Skogscentralens sidan
Till första sidan
Suomeksi

Skogshuggaren började göra ved och snickra

Vid en första anblick skulle man aldrig gissa att den här drygt en och en halv meter långa, smala kvinnan har varit skogshuggare.
Enkät
Fyll i det här fältet.
Gillade du artikeln? Nej, inte alls
Fyll i det här fältet.
Marjatta Kyllönen sitter lutad mot en vedtrave i solen meed arbetsredskapen bredvid sig.

11.04.2017

Text Leena Pohjolainen | Bilder Mikko Hiukka

Marjatta Kyllönens hela liv anknyter till skogen. Den här pensionären från Simo sysselsätter sig med att hugga brännved.

– Med yxa, bara med yxa. Vi har inte ens en klabbmaskin. Det är en hobby att hugga ved, men jag gör det också för vänner och bekanta. Alltid har vedhögen försvunnit från gården, säger Kyllönen.

Energiveden hämtas från skogen nu och då under sommaren när det inte finns annat brådskande att göra. Kyllönen gör genast brännved av virket och radar upp veden så den torkar. Där kan den sedan vänta i flera år på att användas. Den äldsta veden används alltid först. Bekanta får ibland ved att elda bastun med.

– Fiskars yxa passar bra i min hand. När man hugger stora klabbar lönar det sig att använda en yxa med ett långt skaft, då får man mer kraft i slaget. Små klabbar är det enklast att göra med en liten yxa.

Kyllönen hugger så mycket som hon gör av med och lite till. Huset är eluppvärmt men bastun värms upp med ved och i köket finns en vedspis.

Förutom från den egna skogen får Kyllönen också enligt överenskommelse med Forststyrelsen hämta träd från Forststyrelsens mark och ta de träd som har fallit över vägar. De faktureras enligt gällande taxa.

Kyllönen klyver först det meterlånga vedträet på längden och sågar det sedan i tre delar till lämplig storlek.

Marjatta Kyllönen hugger ved ute på vintern. Bredvid henne står en vedstapel.

En yxa med långt skaft ger tillräckligt med hävkraft för klyvandet.

 

Kärt och tungt yrke

Kyllönen begav sig som 14-åring med sin pappa ut på virkesdrivning. Som uppvuxen på en gård funderade hon först på att börja på jordbruksskolan i Loue, men hennes mamma tyckte att hon var för ung för den så hon blev skogshuggare istället – och har inte ångrat sig.

– Jag skulle fortfarande göra samma val. Det är lugnt i skogen. Trettio år svischade förbi. Jag vet inte andra kvinnor som har arbetat som skogshuggare, i alla fall inte i skogsvårdsområdet i Ranua i norr eller som varit anställda av Forststyrelsen. Kollegerna har alltid förhållit sig bra till mig, sett mig som en likvärdig och cheferna har uppskattat mig. En arbetsledare sade att det är en välsignelse för dem att ha en kvinna som skogsarbetare.

– När pappa köpte en motorsåg var jag genast redo att lära mig använda den. En egen såg köpte jag som tjugoåring.

Arbetet i skogen är tungt och trots att det också är kärt så måste Kyllönen, nu 69 år, gå i pension år 2000 på grund av ryggproblem och vita fingrar.

– Det bästa med skogsarbetet och med att hugga ved är friheten att jobba i sin egen takt och tänka sina egna tankar. Det är så fritt. Man får den lön för vilken man orkar arbeta, ackordlön. Jag kunde aldrig ha kommit upp i bättre lön i något annat arbete.

Kyllönen använder fortfarande den pålitliga motorsågen Husqvarna 238. Dessutom har hon några små Stihl-sågar för mindre behov.

– Den större Husqvarna 44 är bra när träet är fruset.

Marjatta Kyllönens arbetsredskap uppradade på en pall, t.ex, en borrmaskin, en tummermanspenna, ett måttband, en slipmaskin, en klubba och en yxa.​​​​​​​

 

Framgång i tävlingar

Marjatta Kyllönen har två gånger varit tvåa och en gång trea i de finska mästerskapstävlingarna i vedhuggning som Fiskars ordnat. Uttagningarna har vanligtvis ordnats på olika håll i landet. Det kan ännu nämnas att den som vann var 30 år yngre och huvudet längre än Kyllönen.

– Jag tränar inte inför tävlingarna, säger den här regionala mästaren i vedhuggning.

Det finns noggranna regler för tävlingarna: Säkerhetsutrustning måste användas, precis som hemma. Alla deltagare har varsin huggkubbe på vilken de placerar fyra minst 20 centimeter tjocka och 30 centimeter långa vedklampar en i taget och sedan hugger dem i bitar. Man får inte röra sig med yxan i handen. Innan tävlingen inleds ska yxan vila på kubben, precis som båda händerna. Efter en signal får man börja hugga.

Under tävlingen får man inte hålla i vedklabben utan båda händerna ska hålla i yxan.

– Den första gången var jag mycket spänd, det var otroligt mycket folk på plats. Jag är så liten att jag måste vända klabben på sidan och med Fiskars klyvyxa vänder den sig som en sida i en bok. Den som vann lät klabben stå upp. Den där ergonomikursen som jag gick för flera årtionden sedan är fortfarande till nytta. Det fanns kring 4000–5000 skogshuggare i Lappland på den tiden och på 1960-talet var det ett tjugotal som varje år gick den här en vecka långa kursen.

Marjatta Kyllönen och Jaakko Hannila sitter i sin verkstad.​​​​​​​​​​​​​​

Träarbete är Marjatta Kyllönens och Jaakko Hannilas gemensamma hobby.

 

Arbetar tillsammans

Marjatta Kyllönen och Jaakko Hannila, änka och änkling, har bott tillsammans i 26 år. De har gjort träföremål tillsammans sedan år 1993, i lugn takt, inte varje dag, men tiden går snabbt när man arbetar med trä.

De har en verkstad på gården där det också finns maskiner som de har gjort själva. De har en svarv, pelarborrmaskin, hyvelmaskin, bandsåg och verktyg som används för hand. Produkterna görs in i minsta detalj och flera trädslag används, såsom tall, björk, lärkträd och rönn. Ordet sprids och alltid nu och då kommer någon och köper eller beställer något.

Ofta är det ett behov som uppfylls med produkterna. Färdiga bord gjorda av masurknöl, stolar och skålar i olika storlekar finns till salu. Masurknöl hittar Kyllönen och Hannila i skogen och bekanta tipsar eller hämtar materialet till gården när de vet att det behövs.

Kyllönen är också en ivrig skidåkare som stakar sig fram på en sex kilometer lång länk ett par, tre gånger i veckan. Som ung var hon en ivrig tävlingsskidåkare och deltar nu i pensionärförbundet Eläkeliittos tävlingar.

– Bärplockning, det kan jag inte låta bli. Vi samlar också sprängtickor. Jag hittade nyss en mycket snygg sprängticka högt uppe i ett träd. Ett par gånger föll jag ner innan jag fick loss den, skrattar Kyllönen.

Det syns att Marjatta Kyllönen och Jaakko Hannila är lyckliga med livet och med varandra. De trivs när det finns jobb att göra och de får leva nära naturen.

En bild på en kamin och texten: "Värmevärden för olika trädslag, kilowattimmar per löskubikmeter. Björk 1010, tall 810, gran, 790, al 740, asp, 790.​​​​​​​

 

Brännved på nätet

Finlands skogscentral upprätthåller en handelsplats för säljare och köpare av brännved på webben.

Över 400 säljare använder webbplatsen och sidorna besöks årligen av över 100 000 personer som inte bara tittar på förstasidan. Besökarmängden är kring 300 om dagen men när det är kallt är besökarna över 800.

På webbplatsen hittar du information om vem som säljer brännved i din egen region, priser och annat viktigt. En löskubikmeter björkved kostar kring 55–60 euro. Priset inkluderar skatt och påverkas också av den eventuella transportvägen. Prisnivån är i söder och kring de större städerna klart högre än i norr.

Mer info: www.vedlidret.com

 

Trädets väg till brännved

Att förvara vedklabbarna kan förbättra eller försämra deras kvalitet, säger projektchef Veli-Pekka Kauppinen vid Skogscentralen. Han har ansvar för det treåriga projektet Lähienergialla omavaraisuuteen, med närenergi till självförsörjning, där temat är självförsörjning, utsläppskontroll och lönsamhet.

Färsk ved har en fuktighet på över 50 procent. För att undvika att virket börjar murkna lönar det sig inte att förvara det över sommaren, utan att genast hugga det till ved. Klabbarna torkar bäst från början av april till slutet av juli, då fuktigheten ligger mellan 15 och 20 procent.

– Torka klabbarna som byk, luftigt och på en solig och blåsig plats, i skydd från regn och en bit upp från marken så att inte fukt kan tränga in den vägen.

I augusti är luftfuktigheten sådan att det är bäst att flytta in veden i ett förråd eller täcka den. Trä försöker jämna ut fuktigheten och suger lätt åt sig av fukt i luften under hösten. Fuktiga klabbar riskerar att bli mögliga om fuktigheten går över 25 procent.

Björk är det populäraste trädslaget för ved. Det har högt energiinnehåll och sprakar inte på samma sätt som gran eller asp när det eldas. Björkens bark innehåller ändå en del tjära som vid låg temperatur gör eldstaden och rökgången sotig. Därför rekommenderas det att man kastar in också lite barrträdsved i eldstaden när man eldar.

 

Så eldar du med ved

Det lönar sig att elda med torr ved och att följa de instruktioner som gäller för eldstaden. Placera veden i eldstaden så att du kan tända uppifrån. Elden startar inte lika fort, men det brinner renare och med mindre lukt. På det viset minimeras också partikelutsläppet.

Om elen i framtiden börjar faktureras per timme kommer användningen av ved i uppvärmningen att öka. Eldar man med björkved kostar en megawattimme 70–80 euro, med el kostar det 110–130 euro.

Länkar:
www.minskog.fi, www.skogscentralen.fi
www.vedlidret.com
www.metsakeskus.fi/lahienergialla-omavaraisuuteen.