Ett par gånger per år tar Ansa Lassila från Villmanstrand bilen norrut. På den 800 kilometer långa resan hinner älgarna vid åkerkanterna övergå i renar och kullarna i fjäll. Färden går till Salla, där delägarna i en samfälld skog samlas vår och höst för att diskutera skogsvård och förbättra världen.

Lassilas skogsfastighet har i nästan tio år hört till en samfälld skog i Salla. Hon anser att det är praktiskt för en distansskogsägare som hon själv.

– Det var min pappa som funderade och kom till det här beslutet på sin tid. En vägande orsak var säkert att vi var två döttrar som ingendera bodde i Salla. Pappa grubblade säkert på hur skogarna ska bli skötta. I en samfälld skog är det lätt att vara med som delägare när proffsen tar hand om allting, säger hon.

Virkesaffärer och skötsel sker i rätt tid

Med sina cirka 70 000 hektar är den samfällda skogen i Salla Finlands näst största samfällda skog. Den har över tvåtusen delägare.

Den samfällda skogens förvaltningsnämnd sköter om att till exempel plantbeståndsvård och förstagallringar görs i rätt tid och enligt skogsvårdsrekommendationerna. Delägarna behöver inte göra så mycket mer än meddela sitt kontonummer, så får de sina delar av överskottet som skogen ger.

– Andelarna som vi delägare får är skattefri inkomst, då också beskattningen sköts om centralt. Inkomsterna kommer i en jämn takt då det finns bestånd i olika åldrar och utvecklingsskeden i den samfällda skogen, säger Lassila.

Fler och fler samfällda skogar grundas

Intresset för att grunda samfällda skogar har ökat i jämn takt. För femton år sedan fanns det 140 samfällda skogar i hela landet. I år är de cirka 500. Jukka Matilainen, expert på skogsfastighetsstruktur vid Finlands skogscentral, är inte förvånad.

– En samfälld skog sköts enligt skogsvårdsplanen, egenkontrollen fungerar, skogsvägarna hålls i skick och skogarna är vårdade. Det är en stor styrka och betyder att skogen ger delägarna en kontinuerlig, jämn avkastning, säger Matilainen.

En stor skogsareal är en fördel till exempel vid virkesaffärer eftersom uppköparna ofta betalar bra för ett stort parti. Också vid stora anskaffningar, till exempel plantköp, kan en samfälld skog få prisförmåner.

Antalet samfällda skogar ökar stadigt, berättar Jukka Matilainen, expert på skogsfastighetsstruktur vid Finlands skogscentral.

Enligt Matilainen är det egentligen ingen idé att grunda en samfälld skog om den är mindre än hundra hektar. Den samfällda skogens styrka är att skogarna hålls som stora enhetliga helheter och inte splittras i små skiften.

– Små privata skogsfastigheter har ofta ingen ekonomisk betydelse för sina ägare, och därför kan de bli oskötta. Andelar i samfällda skogar är också lätta att lämna i arv till kommande generationer i stället för att spjälka upp skogen i mindre och mindre delar, säger Matilainen.

Delägarna får information på möten

Ansa Lassila och de andra delägarna i den samfällda skogen i Salla blir regelbundet kallade till möten där de informeras om utförda skogsarbeten och man går igenom bokslut och planer. Till sist får deltagarna sleva i sig älgskav på kött som fällts i den samfällda skogen.

– Det är en av våra förmåner. Vi har också kommit överens om att delägarna får hyra stugorna i skogen till ett billigt pris, säger Lassila.
Jämfört med privat skogsägande finns det vissa begränsningar när man är delägare i samfälld skog. Man får till exempel inte hugga träd för att få ved eller slyröja i plantbestånd på eget bevåg, utan sådant måste man komma överens om tillsammans med de andra delägarna.

Ansa Lassila vill vara med på mötena regelbundet trots att hon har lång väg att köra till Salla. Som ekonomiproffs är hon speciellt intresserad av hur ekonomin sköts.

– Vi hålls väl underrättade om ärenden som rör den samfällda skogen. Det känns inte heller som att jag inte skulle ha tillräckligt stor beslutanderätt. Jag vågar öppna munnen på mötena om jag har något att fråga eller säga.

Lassila säger att det lönar sig att överväga att gå med i en samfälld skog om man bor långt borta från sin skog och saknar kunskaper om och erfarenhet av skogsbruk. Hon kan inte föreställa sig ett lättare sätt att äga skog.

Ansa Lassila går på den samfällda skogens möten två gånger om året och besöker samtidigt sin stuga i Salla. Då kör hon ungefär 800 kilometer i vardera riktningen.