Finska

En fornlämning är inget hinder för skogsvård

Historien syns i terrängen på många sätt: gravrösen, minnesträd och löpgravar från första världskriget påminner om förgångna tider. Fornlämningar är emellertid inget hinder för skogsvården i området.

01.02.2018

Text Kati Särkelä | Bilder Museiverket

– Kulturarvsobjekten i våra skogar är minnen från människornas vardag och liv. Att medvetet ta kulturarvet i beaktande är en del av ett hållbart och bra skogsbruk, säger specialforskare Päivi Maaranen vid Museiverket.

Spåren från det förgångna skyddas också av lagen om fornminnen. I lagen förskrivs att en fornlämning inte får utgrävas, överhöljas, tas bort eller på annat sätt rubbas. Den som innehar avverkningsrätten ansvarar för skyddet av fornlämningarna. Ansvaret överförs också på befullmäktigade aktörer.

Även om själva fornlämningsobjekten är fridlysta tillåts markanvändning och skogsvård i omgivningarna kring dem. Normal skogsvård medför sällan skada på fornlämningsobjekt. Kraftigare åtgärder, såsom markberedning, stubbrytning eller djupharvning kan emellertid skada en fornlämning och sådana arbeten bör planeras noggrant. Skogsvägar och diken ska dras så att de går runt objektet på lämpligt avstånd.

 

Så här skyddar du en fornlämning

En fast fornlämning i den egna skogen och skyddsområdena kring den bör tas i beaktande vid planeringen och utförandet av skogsarbeten. Markytan och konstruktionerna får inte skadas. Det rekommenderas att avverkning ska utföras på vintern, men man får inte köra över fornlämningens konstruktioner ens när marken gått i tjäle eller täckts av snö. 

Själva fornlämningen och ett två meters skyddsområde kring den ska fredas från skogsarbetena.

– Vid avverkning tar man bort träd som börjat växa ovanpå och längs kanterna av objektet, till exempel ett gravröse. Trädrötterna bör man inte röra, och inte heller ta bort stubbarna nära objektet, säger ledande expert på naturvård Riitta Raatikainen vid Skogscentralen. 

– Det är bra att lämna stubbarna höga. Då fungerar de som ett märke så att de som rör sig och arbetar i skogen kan gå runt objektet. 

Höga stubbar är bestående och synliga märken även senare, till exempel om markberedning ska utföras i området. 

– Däremot är det inte värt att låta naturvårdsträd stå kvar intill en fornlämning, eftersom de är känsliga för stormar – rötterna kan vålla stor skada på fornlämningen om trädet faller.

Man bör också tänka på att kvistmassa inte får placeras ovanpå en fornlämning, eftersom det då finns risk att den blir överkörd vid drivningen. 

 

Kontrollera vilka objekt som finns i tjänsten MinSkog.fi

Alla stenrösen i skogen klassificeras inte nödvändigtvis som fornlämningar. Var de fornlämningar man känner till är belägna kan kontrolleras i Skogscentralens tjänst MinSkog.fi eller i fornlämningsregistret. 

Var och en är skyldig att anmäla ett föremål eller en konstruktion som kan vara en fornlämning till landskapsmuseet eller Museiverket. Alla fornlämningar är automatiskt fridlysta med stöd av lagen, dvs. inget särskilt fridlysningsbeslut krävs.

En enskild medborgare kan också ansöka om fridlysning av ett värdefullt naturobjekt eller i anslutning till kulturarvet.

Gammalt minnesträd i Lieksa. 

 

Många slags spår av det förgångna

Skogsägarna känner ofta till om det finns historiska platser i sina egna skogar. 

– Skogsägare förhåller sig respektfullt till fornlämningar. De är stolta över den lokala historien och vill inte skada dem med avsikt, säger Riitta Raatikainen.

Det finns mångahanda och mångformiga kulturarvsobjekt i skogarna. Boplatser från stenåldern, som en lekman knappt kan urskilja i terrängen längre, är exempel på skyddade objekt. Gravfält kan ligga helt dolda under markytan.

Lagen om fornminnen omfattar också krigstida försvarskonstruktioner. I princip uppkommer det ständigt ett nytt kulturarv och nya fornlämningar påträffas hela tiden. 

– Varje år hittas nya fasta fornlämningar, bland annat från järn- och bronsåldern, berättar Päivi Maaranen.

Gravrösen från bronsåldern och spår av boende från flera tidevarv är typiska fornlämningar i kusttrakterna. I inlandet finns det till exempel tjärmilor, offerstenar och offerkällor. Upp till 150–300 år gamla minnesträd med inristningar påträffas i alla delar av Finland.

En lekman kan ha svårt att veta hur olika slags fornlämningar ser ut i terrängen. De som är intresserade kan söka råd i Museiverkets handbok på nätet (på finska, Arkeologisen kulttuuriperinnön opas). I handboken presenteras olika slags fornlämningar med hjälp av text och bilder.

 

Fornlämningar i skogen

  • Det finns många slag av kulturarvsobjekt – från stenåldern till krigstida.
  • Säkerställ att objektet och en skyddszon på två meter kring det bevaras.
  • Tänk på att skydda objektet när du planerar och genomför skogsarbeten.
  • Markera objektet synligt, täck inte över det!
  • Förmedla information om objektet till alla led i skogsbehandlingskedjan.
  • Kontrollera i tjänsten MinSkog.fi om man känner till att det finns fornlämningar i dina skogar.
  • Anmäl upptäckter till landskapsmuseet eller Museiverket, ifall objektet inte finns på kartor sedan tidigare.

 

Hyödyllisiä linkkejä: