En gammal granskog skuggar den slingrande bäckfåran. Skogsrådgivare Juha Niemi från Skogscentralen ser sig omkring och identifierar växter. I närheten av bäcken i Sanginsuu i Uleåborg växer åtminstone flädervänderot, majbräken, älggräs och humleblomster.   

– Alla dessa är lundväxter. Det står fel ståndort i skogsdata-materialet, det finns alltså klart lund längs bäcken. Bäckfåran är i naturtillstånd, det vill säga den har inte rätats ut eller rensats, säger han.  

Niemi har kommit för att se om bäckfåran är en särskilt viktig livsmiljö enligt skogslagen där man inte får avverka eller utföra skogsvårdsarbeten. Informationen om ett eventuellt skogslagsobjekt kom från en virkesköpare. Han hade redan gjort en anmälan om användning av skog, men började sedan tveka ock återkallade sin anmälan.

– Särskilt efter förstörelsen av flodpärlmusslorna som skedde förra året har det kommit många begäranden från skogsfackmän om att vi borde granska dessa objekt. Alla är försiktiga och vill säkerställa att det inte sker några misstag, berättar Niemi.
 

Juha Niemi kliver över bäcken med tungan mitt i munnen. Terrängutrustningen får inte bli våt. 

Skogslagsobjekten skiljer sig från den omgivande naturen. 
 

Information om livsmiljöer finns i tjänsten MinSkog.fi

Skogsägarna kan i Skogscentralens tjänst MinSkog.fi se om det finns särskilt viktiga livsmiljöer på deras marker. I tjänsten finns dock inte alla skogslagsobjekt, eftersom de inte har kartlagts.  

– Ansvaret för att bevara och identifiera dessa livsmiljöer ligger alltså i sista hand på skogsägaren, innehavaren av avverkningsrätten samt planeraren och genomföraren av avverkningen, det vill säga här kan man inte enbart förlita sig på den information som Skogscentralen producerar, påminner Miia Saarimaa, chef för naturinformation vid Skogscentralen. 

Skogscentralens geodatamaterial innehåller för närvarande över 80 000 hektar särskilt viktiga livsmiljöer enligt skogslagen. Mest finns de i områden kring småvatten, såsom bäckar, rännilar eller källor. De mest sällsynta skogslagsobjekten är till exempel skogsfräkenkärr, hjortrongrankärr och madkärr. 

Skogslagsobjekten måste lämnas utanför avverkningen och skogsvårdsarbeten, men som ersättning för detta kan skogsägaren ansöka om miljöstöd. 

– Vissa särskilt fina områden har också fått permanent skydd. Skogsägarna har i allmänhet varit väldigt nöjda med ersättningen som de får för detta, berättar Niemi.

Avgränsningen kräver noggrannhet

Juha Niemi stövlar sig fram längs bäckfåran och kliver över bäcken på ett lämpligt ställe. Myggorna surrar i öronen. Niemi har redan konstaterat att bäckfåran är ett skogslagsobjekt, men på hur stort område? I avgränsningen av livsmiljön måste man överväga många olika saker. 

– Redan innan jag går ut i skogen kontrollerar jag från kartorna om området omfattas av skogslagen. I skogen ser jag till exempel om det finns död ved eller träd i olika åldrar som är kännetecken på naturtillstånd. Jag har också tidigare fått utbildning i naturkartläggning. Den har varit till nytta i identifieringen av växter och olika ståndorter.

När Niemi har nått ändan av bäcken gräver han fram sin telefon från fickan där det finns ett geodataprogram. Där antecknar han livsmiljöns gränser. Först måste han dock mäta hur höga träden som växer bredvid bäcken är. Minst lika många meter måste inkluderas i livsmiljön på båda sidorna om bäcken.

– Avgränsningen av småvattenmiljön görs utifrån det. Träden skuggar bäcken och här bildas ett visst mikroklimat. Det är ett kännetecken för skogslagsobjekt vid småvatten, berättar skogsrådgivaren. 
 

Juha Niemi mäter höjden på träden som växer bredvid bäcken.

​​​​​​​

Hässlebrodd är en typisk lundart.
 

När Niemi har gått runt området och markerat dess gränser korrigerar han ännu informationen om skogens ståndort i geodataprogrammet och antecknar även andra observationer. När uppgifterna har sparats uppdateras de inom cirka ett dygn i tjänsten MinSkog.fi. Information om skogslagsobjektet syns också för skogsfackmän i skogs- och naturinformationen som är öppen för alla.

Niemi berättar att man ofta begär ett kontrollbesök i skogen i en situation där man har planerat avverkning och gjort en anmälan om användning av skog.

– Då ber jag att skogsägaren och skogsfackmannen följer med mig till skogen. Ofta följer de med. Arbetet är inte alltid lätt när varje objekt i naturen är annorlunda. Jag vill alltid noggrant definiera livsmiljön så att uppgifterna säkert är så korrekta som möjligt, berättar Niemi.

Det hittas ständigt nya värdefulla livsmiljöer

Skogscentralen använder fjärranalys- och geodatamaterial som hjälp vid identifieringen av eventuella nya skogslagsobjekt. Anmälningar från skogsfackmän och skogsägare är också viktiga. Skogscentralens skogsrådgivare på olika håll i Finland granskar anmälda objekt i terrängen. 

– Det hittas hela tiden nya värdefulla livsmiljöer, det vill säga vi känner inte till dem alla. Vi arbetar hela tiden för att informationen ska vara tillgänglig på ett så omfattande och heltäckande sätt som möjligt. Informationen används av skogsägare och skogsfackmän till exempel vid planeringen av skogsarbeten eller skydd och på Skogscentralen används den inom lagövervakningen, berättar Saarimaa.

Ibland kan skogslagsobjektets drag också förändras eller försvinna om till exempel trädbeståndet längs bäcken fälls i en storm. Därför måste uppgifterna uppdateras hela tiden. 

Saarimaa berättar att produktionen av skogsdata blir allt mer exakt under de kommande åren. Till följd av detta är det också lättare att hitta värdefulla naturobjekt. I fortsättningen kan man få mer detaljerad information om till exempel skogens struktur, torrakor och olika lövträdslag. 

– Skogslagsobjekten bör inte avverkas, eftersom det lever mångsidigt med arter och även hotade arter på dem. Man producerar, verifierar och uppdaterar information så att det åtminstone inte av misstag uppstår förlust av den biologiska mångfalden. Detta är verkligen ett betydelsefullt arbete, säger Saarimaa. 
 

​​​​​​​

Juha Niemi sparar uppgifterna om livsmiljön som han har granskat. – De uppdateras i tjänsten MinSkog.fi redan följande dag, berättar Miia Saarimaa, chef för naturinformation. 
 

​​​​​​​​​​​​​​

 Bäcken syns på kartan i geodataprogrammet. 
​​​​​​​