Har du sett tecken på skador hos dina tallar? – Lär dig känna igen de fem vanligaste orsakerna

1. Tallrottickan sprider sig i det tysta

Tallrotticka, även kallad rotröta, sprids via sporer från färska stubbytor och genom trädens rotsystem under marken. Svampen angriper främst tallar, men kan också drabba andra trädslag. Tallrottickan orsakar röta i trädens rotsystem och vid stammens rot. Den stör trädens vätsketransport och får dem att torka ut. 

Tallrotticka förekommer i östra Finland och dessutom i stora delar av södra och mellersta Finland. Svampsjukdomen sprider sig gradvis norrut. 

Identifiering/kännetecken: Rotröta kan förekomma i tallskogar i alla åldrar. Enstaka träd eller grupper av träd som drabbats av rotröta är lättast att upptäcka i täta, unga och ogallrade tallplanteringar eller bland grupper av långsamt döende träd i äldre tallskogar. Rotröta förekommer också bland träd i underväxtskiktet i tallskogar, där den kan få enskilda träd, till exempel enar, att torka ut. 

Vid gallring i tallskogar avlägsnas vanligtvis de träd som drabbats av rotröta. Svampsjukdomen förblir då dold i rotsystemet under marken tills nya döda träd eller försämrad tillväxt upptäcks. Rotröta kan finnas kvar i rotsystemen i flera tiotals år. 

Bekämpning: Det effektivaste sättet att bekämpa tallrotticka är att förhindra att svampens sporer sprids till färska stubbytor under växtperioden. Avverknings- och skötselarbeten i barrträdsdominerade skogar bör om möjligt utföras på vintern. Under växtperioden bekämpas spridningen av rotticka genom att stubbarna behandlas med ett bekämpningsmedel mot rotticka i samband med avverkning och skogsvårdsåtgärder.
 

Rotröta i en ung tallskog, där de angripna plantorna urskiljs genom sin rödaktiga färg. Rotröta i en ung tallskog, där de angripna plantorna urskiljs genom sin rödaktiga färg. Bilder: Juho Kokkonen och Eeva Terhonen
 

2. Törved torkar ut tallens topp

Törved sprids till tallar via sporer. Den kan infektera tallens barr via klyvöppningarna eller genom skador i tallens bark. En gren eller del av stammen som angripits av törved sväller och börjar kåda. Så småningom bildas en mörk lyra på det angripna stället. 

Törved förekommer allmänt i norra Finland, men finns i hela landet. Svampsjukdomen blir allt vanligare i unga tallskogar på bördiga växtplatser där det finns mellanvärdsväxter för törved.

Identifiering/kännetecken: Törved kan kännas igen på en svart eller mörk lyra högt upp på stammen. Ovanför lyran har trädkronan torkat eller dött. Törved förekommer ofta i äldre tallskogar och i tallskogar som nått förnyelsemogen ålder. På unga tallar kan angreppet sommartid upptäckas genom rosa pärlliknande sporbildningar på grenarna eller stammen.

Bekämpning: Spridningen av törved kan förebyggas genom att undvika att plantera tall på alltför bördiga växtplatser. I unga tallskogar kan tallplantor med rosa pärlliknande sporbildningar avlägsnas. På så sätt kan man förhindra att svampsjukdomen sprids till närliggande träd. 

I äldre skogar är det bra att gallra i rätt tid. Även äldre tallar som angripits av törved bör fällas och avlägsnas från skogen. Gödsling för att främja trädens tillväxt bör undvikas i områden som drabbats svårt av törved. 
 

Sporbildningar av törved på en ung tall under juni–augusti samt en mörk lyra som orsakats av törved på stammen av en äldre tall. Bilder: Juho Kokkonen
 

3. Märgborrar förökar sig i virkeshögar och stormfällda träd

Den större och mindre märgborren bryter av tallarnas toppskott. Dessa märgborrar förökar sig i färskt tallvirke. Skadeinsekterna förekommer i hela landet, bland annat i stormfällda träd, virkeslager och i närheten av virkesterminaler.

Identifiering/kännetecken: Den större märgborren förekommer ofta i tallskogar där trädens livskraft har försvagats, exempelvis av torka eller tallrotticka. Märgborrarna söker sig till skotten i tallarnas kronskikt för att para sig. De orsakar glesare trädkronor och tillväxtförluster. Den mindre märgborren sprider blånadssvamp, vilket sänker virkets värde.

Bekämpning: Virkeshögar och stormfällda träd bör avlägsnas från närheten av tallskogar på våren, innan märgborrarna börjar svärma. Spridningen av märgborrar kan också förebyggas genom att bekämpa tallrotticka och sörja om hälsan i talldominerade ekonomiskogar. 
 

Skador orsakade av märgborrar i skogsbestånd i närheten av ett långvarigt virkesupplag och skadeinsekters modergångar i nedfallna barkbitar från tallar. I barkbitarna syns överst större märgborre, i mitten mindre märgborre och nederst skarptandad barkborre. Bilder: Juho Kokkonen
 

4. Diplodia pinea gynnas av långvarig torka

Diplodia pinea är en svampsjukdom som sprids till tallens kronskikt och skott via skott eller barrens klyvöppningar. Svampen förekommer dold i värdväxten och gynnas av extrema väderförhållanden, särskilt långvarig torka. 

Svampsjukdomen förekommer i södra och västra Finland, särskilt i varma områden som är utsatta för torka. 

Identifiering/kännetecken: Lindriga och enstaka symtom på Diplodia pinea kan vara svåra att identifiera på enstaka äldre träd eller tallgrenar, eftersom de kan likna symtom på andra svampsjukdomar. 
Under långvariga värmeböljor blir barren på tallar som angripits snabbt rödaktiga, och träden dör. På angripna tallar blir barren bruna med början vid stambasen och vidare ut mot barrspetsen, eftersom sjukdomen sprids från skotten på grenarna. Sjukdomen kan förväxlas med knopp- och grentorka och knäckesjuka. 

Bekämpning: Om Diplodia pinea har konstaterats på växtplatsen är det bra att vid plantering välja plantor med ett ursprung som lämpar sig för området. Spridningen av Diplodia pinea och de skador den orsakar beror ofta på exceptionella värmeböljor och torka, som gör tallarna mottagliga för svampsjukdomen. 
 

​​​​​​​

Diplodia pinea förekommer också hos unga tallar. Då kan sjukdomen upptäckas genom döende toppskott och barr som blir bruna med början vid stambasen. Diplodia pinea har spridit sig till barren på grenarna hos en äldre tall, men trädet lever fortfarande. Bilder: Eeva Terhonen 
 

5. Den skarptandade barkborren angriper tallens tunna bark

Den skarptandade barkborren förekommer ofta i äldre tallskogar som drabbats av Diplodia pinea. Barkborrarna kan också föröka sig i virkeshögar och därifrån sprida sig till tallar i närområdet. 
Den skarptandade barkborren förekommer i södra och västra Finland, särskilt i varma områden som är utsatta för torka. 

Identifiering/kännetecken: Den skarptandade barkborren angriper tallar under den tunna, fjälliga barken och får vanligtvis enstaka äldre tallar eller grupper av tallar att torka ut. Den skarptandade barkborren har ofta påträffats i samband med Diplodia pinea och andra svampsjukdomar som förekommer hos tall. 

Tallar som angripits av barkborren torkar snabbt till följd av den blånadssvamp som skalbaggen sprider. När de angripna tallarna torkar blir barren snabbt rödaktiga. En liknande snabb uttorkning av tallar kan också orsakas av tallrotticka under långvariga värmeböljor.

Bekämpning: Tallar som angripits av den skarptandade barkborren kan fällas och transporteras bort från skogen medan skalbaggarna fortfarande finns kvar inne i träden, på samma sätt som träd som angripits av granbarkborre. På så sätt kan man förhindra att insekterna sprids i större utsträckning till närområdet. Om trädet har varit dött länge sprids det inte längre några skarptandade barkborrar eller andra skadeinsekter från det. 
 

​​​​​​​

Den skarptandade barkborren lämnar ofta spår av fjällande bark som fallit av vid roten av en död tall. Tallar som angripits av den skarptandade barkborren kan bli rödaktiga, torka ut och dö snabbt under varma somrar. Bilder: Juho Kokkonen
 

Döda träd där det mesta av barken redan har fallit av behöver inte avlägsnas från skogen. Enstaka träd som angripits av skadeinsekter innebär oftast ingen betydande risk för spridning av insektsangrepp, om den omgivande skogen i övrigt är livskraftig. 

Mer information om orsakerna till skogsskador och hur de kan identifieras finns på Naturresursinstitutets webbplats. (på finska)     

Läs mer om skogsskador också på Skogscentralens webbplats.