När man avverkar skog lämnar man kvar träd längs eventuella bäckar som en skyddszon som hindrar näringsämnen och sediment från att sköljas ner i vattnet. Att hålla vattenkvaliteten god är viktigt, men det räcker inte för att hålla bäckarna i gott skick. Skogsbruksåtgärder i strandskogen påverkar många kopplingar mellan bäcken och skogen, och därmed också artrikedomen.

– Träden i strandskogen har stor betydelse för bäckarnas mångfald. De skuggar bäcken och håller på så sätt vattnet svalt. Döda träd som fallit i bäcken erbjuder skydds- och födoplatser för bottendjur och fiskar. Dessutom finns det mer bottendjur om det också finns lövförna i bäcken, och bottendjuren är i sin tur den primära näringskällan till exempel för bäcköringen, säger specialforskaren Heikki Mykrä vid Finlands miljöcentral.

Skyddszonens bredd kan varieras

Strandskogen är ofta en mångsidig livsmiljö i sig själv. Ofta planeras skyddszonerna vid bäckar så att de har samma bredd överallt, och bredden är mellan fem och femton meter. Jämnbreda skyddszoner är lätta att planera och spara vid avverkningen, men de är inte det bästa alternativet för strandskogen eller vattenlivsmiljön eftersom bredden på de olika livsmiljöerna varierar. En skyddszon med växlande bredd skulle därför vara att rekommendera, så att vattenskyddet, den biologiska mångfalden och landskaps- och rekreationsvärdena bevaras bättre.

– Våta strandskogar har den mest mångsidiga floran. Våt mark går också lätt sönder och får spår av skogsmaskinernas tyngd, och körspåren kan lätt bli ränner som leder näringsämnen och sediment ut i bäcken. Därför är det viktigt att beakta strandskogsområdena när man avverkar, säger Mykrä. 

Geodatamaterial till hjälp

Mykrä leder ett projekt där man undersökt hur geodatamaterial går att utnyttja när man gör upp avverkningsplaner och planerar skyddszonerna vid bäckar.

Genom att kombinera olika geodatamaterial kan man hitta de bästa sätten att beakta bäckarnas och strandskogarnas naturvärden i planeringen av avverkningar. När man gjorde fältundersökningar av växtarterna vid bäckkanter i Koillismaa, kombinerat med modelleringsarbeten, fann man att en fuktindexkarta som visar markfuktigheten också illustrerar rikedomen av växtarter vid bäckkanterna.

– Vi har lyckats hitta ett lämpligt gränsvärde i fuktighetsindexen, och det skulle kunna användas för att avgränsa den mest mångsidiga strandskogen till en skyddszon, säger Mykrä. 

Skyddszonen mot bäcken har avgränsats med hjälp av geaodatamaterial. Kartbild: Raili Hokajärvi 

Förutom fuktindexkartan undersökte man om material som beskriver erosionsrisk och sedimentbelastning kan användas för att anpassa bredden på skyddszonerna. En funktion för att anpassa zonens bredd utifrån materialet kan föras in i avverkningsmaskinens geodata. Då kan skyddszonerna lättare avgränsas så att de stöder den biologiska mångfalden och vattenvården på bästa sätt.

– Dessutom är det viktigt att hitta sätt att kombinera naturvärden och ekonomianvändning av skogen, säger Anu Hilli, expert på skogsvård vid Finlands skogscentral.

Hilli ansvarar i projektet för beräkningen av trädbeståndets ekonomiska värde på pilotområdena i Koillismaa. Förutom skyddszonens areal inverkar virkesmängden och andelen timmer på beståndets ekonomiska värde. Man kan gallra eller plockhugga på skyddszonerna och därigenom också få inkomster. Samtidigt kan man styra beståndets utveckling i en riktning med flera trädslag och trädskikt, och på så sätt främja den biologiska mångfalden.

Många sätt att ta hänsyn till naturen

Förutom skogsägarens egna mål ställer bland annat lagar och certifieringskriterierna krav på naturhänsyn.
I strandskog rekommenderas att man undviker markskador, sparar underväxt och ökar antalet naturvårdsträd, mängden död ved, lövträd, högstubbar och viltbuskage.

Projektet Paikkatietoon ja luontoarvoihin perustuva pienvesien suojavyöhykkeiden suunnittelu (GIS-SUS) genomförs av Finlands miljöcentral, Naturresursinstitutet, Uleåborgs universitet och Finlands skogscentral. Projektet finansieras av Europeiska regionala utvecklingsfondens strukturfondsprogram för Finland: Hållbar tillväxt och jobb 2014-2020. 

Mångfald längs bäcken. Foto: Heikki Mykrä