En genomsnittlig ny skogsägare

Heli Lehtomäki från Tammerfors blev skogsägare för drygt ett år sedan. 

– Jag fick skogen som gåva av min pappa och betalade gåvoskatt för den. Nu är skogen min, berättar hon. 

Generationsväxlingen gick snabbt när de hade övervägt alternativen och skrivit under pappren. Lehtomäki har diskuterat mycket med sin pappa om skogen och dess skötsel. De gick också en runda i skogen tillsammans med en expert från skogsvårdsföreningen. 

– Det var mycket roligt och lärorikt! Experten kunde säga vad som skulle behöva göras härnäst. Nu kommer man att avverka en hektar och därefter plantera. Det finns också mycket att röja i skogen. Jag hinner inte med och kan inte göra allt själv, så jag köper tjänster vid behov. 

Lehtomäkis skogar finns i Multia i Mellersta Finland. Det tar cirka ett par timmar för henne att åka dit med bil. På skogshemmanet finns några björkbestånd. Ett av dem planterades samma år som Lehtomäki föddes. Dessutom finns det lite myrskog och tallbestånd på torra moar. 

– Min farfar odlade dessa skogar på sin tid och min pappa har skött dem väl och gjort nästan allt själv. Jag vill också se till att skogarna hålls friska och växer bra.
 

Heli Lehtomäki gör gärna utflykter i naturen. Den egna skogen har ekonomiskt värde, men man kan också vistas i den och samla krafter. 
 

Skogarna går ofta i arv

Heli Lehtomäki ligger mycket nära en genomsnittlig ny finländsk skogsägare. Hon är en stadsbo i medelåldern som ensam äger cirka 30 hektar skog.  

År 2024 blev cirka 7 500 privatpersoner skogsägare, varav 55 procent var män och 45 procent kvinnor. Dessutom bildades nya dödsbon där delägarna var både nya skogsägare och personer som redan från tidigare ägde skog.

Nya skogsägare har oftast ärvt eller köpt skog av släktingar och de äger den ensamma eller tillsammans med andra delägare. Ofta ägs skogen av hela familjen. 

Den genomsnittliga nya skogsägaren bor numera oftast i en stad och avståndet till den egna skogen är över hundra kilometer. Esa Lappalainen, Skogscentralens expert på skogsägande, berättar att det blivit allt vanligare att man äger skog som ligger långt borta. Det har undre de senast åren kommit olika elektroniska tjänster till hjälp för dem som äger skog på distans. 

– Allt fler nya skogsägare saknar tidigare erfarenhet av skogsarbete. Värderingarna har också förändrats. Han berättar också att skogsägande inte längre innebär enbart virkesproduktion, utan naturen och naturskydd intresserar mer än tidigare.

Lappalainen har lagt märke till att nya skogsägare ändå år efter år funderar på mycket lika saker. Råd behövs särskilt för skattedeklarationen för skogsbruk och användningen av skogsavdraget. Även framtida virkeshandel väcker ofta frågor. 

Heli Lehtomäki litar mycket på de råd och den sakkunskap i skogsfrågor som hon får av sin pappa och skogsvårdsföreningens expert. 

– Jag har bra anteckningar och kvittona sparade för skattedeklarationen för skogsbruk. Jag låter dock experten göra anmälan så att det genast blir rätt. Jag skulle också själv kunna sätta mig in i det hela, men på så sätt sparar jag tid och möda.

– Man går lugnt fram med skogsvården. För att skogarna ska växa bra behöver man också gallra och avverka.
 

De nya skogsägarna äger i medeltal 31 hektar skog ensamma eller tillsammans med andra. 
 

Du kan lära känna skogen i lugn och ro

Som ny skogsägare kan du ta det lugnt. Enligt Esa Lappalainen kan du till en början i lugn och ro ta reda på hurdan skogen är till exempel i Skogscentralens tjänst MinSkog.fi. 

– Det är bra att du funderar på dina egna värderingar och vad du vill göra med skogen. Därefter är det bra att om möjligt gå ut i skogen med en expert. Skogsexperterna kan berätta vad som kan göras och vilka metoder som lyckas. Det är bra att komma ihåg att skogsägaren ändå alltid själv beslutar om sin skog.

Lappalainen uppmuntrar också till att så småningom bekanta sig med skogsvårdsarbete. Om du själv vill sköta plantskogar eller till exempel göra ved kan du skaffa en röjsåg och motorsåg samt skyddsutrustning. Större anskaffningar än så behöver du inte nödvändigtvis göra. 

– Till exempel att trampa gräs runt trädplantorna i en plantskog är ett arbete som det är lätt att göra själv. Plantskogsskötsel är utmärkt motion. Under de första resorna till skogen är det bra att ha med sig matsäck och ta tillräckligt med pauser. På så sätt tröttnar man inte så lätt på arbetet. 

Heli Lehtomäki berättar att det svåraste som ny skogsägare kanske något överraskande var att köpa motorsåg. I början lade de inte märke till henne i butikerna och ingen kom för att hjälpa till med att välja rätt såg. 

– Lyckligtvis fanns det i en butik en bra försäljare som hjälpte. Vi köpte både motorsåg och skyddsutrustning. Nästa sommar kan jag göra ved. 

Lehtomäki strävar efter att besöka sin skog ungefär en gång i månaden. Samtidigt hälsar hon på sina föräldrar som bor i Multia. I närheten av skogshemmanet finns också släktens stuga och en sjö, där familjen simmar på sommaren. På vintern är de ute och steker korv.

– Det är avslappnande att vara i skogen. Jag tror att blodtrycket sjunker. För mig är friluftsliv och naturen inte bara arbete, utan också kära hobbyer, berättar Lehtomäki som arbetar som organisationschef för Finlands Scouter.

Han har två söner som är 16 och 21 år. Även sönerna är intresserade av skogsarbete. 

– De får hjälpa till att plantera, och får också använda motorsågen. 
 

Många nya skogsägare bor numera långt från sin skog, så även Heli Lehtomäki.