Teija Hyytiäinen-Koskimäki stannar bilen vid vägkanten och gör en bedömning av granskogen som tornar upp sig framför henne. Med van blick uppskattar hon beståndets grovlek, längd och trädslagsfördelning. Efter en stunds värderande kör hon vidare mot nästa objekt.

Hyytiäinen-Koskimäki började morgonen med ett Skype-möte hemma på kontoret. Resten av dagen har hon reserverat för att besöka stämplingsposter. En stämplingspost är ett skogsområde där man planerar en beståndsvårdande avverkning eller slutavverkning. Hyytiäinen-Koskimäki åker ut och kontrollerar på förhand de stämplingsposter som bjudits ut om hon inte känner platsen sedan tidigare. Ibland räcker det med att titta på träden från bilfönstret, men oftast krävs det en promenad in i skogen.

Hur mycket köparen betalar för virket beror bland annat på beståndets skick och grovlek, trädslag, avståndet till produktionsanläggningarna, vägnätets skick och stämplingspostens drivningsduglighet.

– Jag tycker det är viktigt att man berättar ärligt om prissättningen för skogsägaren. Prissättning av virke är ingen mystisk vetenskap, men det finns flera olika faktorer som påverkar priset, säger Teija Hyytiäinen-Koskimäki.

Det kan vara en känsloladdad situation för skogsägaren när virke ska säljas. Man har kanske vårdat skogen i tiotals år, det kan vara ens barndoms skog eller resultatet av den förra generationens hårda arbete. Tilliten mellan virkesköparen och skogsägaren kan bli en viktigare faktor än priset.

Teija Hyytiäinen-Koskimäki litar på skogsmaskinsföraren Kyösti Karhilas arbete.

 

Ärvde skogsbranschen av en slump

Till utbildningen är Teija Hyytiäinen-Koskimäki skogsbruksingenjör. Yrkesvalet var ingen självklarhet efter gymnasiet, utan snarare summan av flera tillfälligheter. När hon inte kom in på de utbildningar hon sökt till bestämde hon sig för att gå en grundkurs i skogsbruk på Tuomarniemi forstinstitut i Etseri.

– När jag var en ung flicka så grämde det mig att jag inte förstod vokabulären som min pappa skogsarbetaren använde när han pratade med andra människor i skogsbranschen. Jag tänkte sedan att efter kursen så vet jag åtminstone vad skogsmänniskorna pratar om vid kaffebordet.

Medan hon gick kursen bestämde sig Hyytiäinen-Koskimäki för att söka in till utbildningen till skogsbruksingenjör på Tuomarniemi. Hon kom in på första försöket. Hennes grupp tog sin examen från skolan precis under den värsta arbetslösheten på 1990-talet.

Hyytiäinen-Koskimäki hoppades på en plats som virkesköpare men när inga lämpliga jobb dök upp förde vägarna henne till en av skogsnämnderna, det som senare kom att bli en del av nuvarande Skogscentralen. Virkesköp började hon arbeta med först flera år senare, då Harvestia utvidgade sitt köpområde.

– Då arbetade jag som skogsrådgivare på skogsvårdsföreningen och jag upptäckte att Harvestia tänker utvidga sin verksamhet. Jag tog direkt kontakt med företagets vd och berättade att jag var intresserad av att jobba som virkesköpare om det blir ett sådant jobb där jag bor.

Till sitt nuvarande jobb på Versowood kom Teija Hyytiäinen-Koskimäki efter att företaget köpte sågen i Hankasalmi av Vapo 2014 och själv tog över virkesanskaffningen. På Vapos tid hade virkesköpen skötts av Harvestia.

​​​​​​​

Bilen är vid sidan av telefonen virkesköparens viktigaste arbetsredskap.  

 

Bilen som ett andra kontor

Hyytiäinen-Koskimäki kör ungefär tusen kilometer i veckan. En bra bil är vid sidan av telefonen ett av de viktigaste arbetsredskapen för en virkesköpare. I dag hör också e-post och digitala system för virkeshandel till arbetet, men kontakten med skogsägarna sköts fortfarande till största delen per telefon och framför allt genom att man träffas personligen.

På Versowood svarar skogsexperten också för drivning och transport av träden hon köper. Föraren i avverkningsmaskinen gör ett förstklassigt arbete, och virkestransportföretaget är noggrant och omsorgsfullt. De gör Hyytiäinen-Koskimäkis arbete lätt.

– Det är mycket viktigt att jag kan lita på resultatet av skogsmaskinsförarens arbete och på att transportföretagaren får med sig alla träd. Deras arbetsinsats har en väsentlig betydelse för en lyckad virkeshandel, säger Hyytiäinen-Koskimäki.

Friheten i arbetet är viktig för Hyytiäinen-Koskimäki. Hon kan planera sina tidtabeller och arbetsmetoder själv. Men hon kritiserar skogsbranschen för att vara alltför traditionell.

– I skogsbranschen sker förändringarna långsamt, och nu borde man ha mod att börja tillverka nya, mer förädlade produkter. De finländska skogarna är unika och de bör användas med eftertanke.

Det hektiska och sociala arbetet kräver en motvikt. De senaste åren har den sportiga Teija Hyytiäinen-Koskimäki haft ishockey som sin främsta hobby. Tiden hon tillbringar på isen hjälper henne att koppla bort arbetsdagens brådska.

Under sin karriär har Hyytiäinen-Koskimäki fått bevittna generationsskiften och hur kundförhållandet har kunnat ärvas vidare till nästa generation när skogsfastigheten ärvts. En av de bästa sidorna med arbetet är att man får se skogsägarnas livsvägar, anser hon.

– Det finländska familjeskogsbruket är något oerhört fint och unikt. Det är fantastiskt att se hur en skogsfastighet går från generation till generation och hur den tidigare ägargenerationens skogsvårdsarbete går vidare i släkten.

Min Skog-tidningens serie Häng med skogsexperten visar hur vardagen ser ut för olika skogsproffs.