Markägarna kan numera själva ansöka om stöd för olika naturvårdsarbeten hos Skogscentralen. Först lönar det sig att tillsammans med en skogsfackman utreda vilka naturvärden som finns på de egna markerna och vilka naturvårdsarbeten som skulle kunna vara till nytta. Yrkesutbildade personer kan ge råd om vilka åtgärder som kunde vidtas i skogarna eller på myrarna för att öka den biologiska mångfalden eller förbättra vattenvården.

För hurdana arbeten kan man då få naturvårdsstöd? Marjo Ahola, sakkunnig inom naturvård och specialsakkunnig Riikka Salomaa från Skogscentralen ger exempel på olika naturvårdsarbeten och tips för hur man ska ansöka om stöd.

1. Skötsel av lundar

​​​​​​​

Vid skötseln av lundar avlägsnar man skuggande granar och ger utrymme för lövträd och lundvegetation som behöver ljus. Bild: Jukka Ruutiainen

Varför sköts lundar?

I Finland har många lundskogar röjts till åkrar, eftersom lundarnas näringsrika mark har lämpat sig väl för jordbruk. Lundar har också röjts som byggnadsmark och använts för skogsbruk. Det finns inga enhetliga vidsträckta lundområden kvar. Därför har också lundarterna minskat. Växtligheten i de återstående lundskogarna hotas främst av grandominans. Granarna skuggar och deras barr försurar marken så att lundväxterna inte klarar sig. Genom att sköta lundarna förbättras levnadsmöjligheterna för de naturliga lundarterna.

Vilken nytta har man av att sköta lundar?

Lundar sköts ofta genom att man selektivt avlägsnar granar som skuggar lundvegetationen. Man transporterar också bort eller bränner upp avverkningsavfallet. Fällda och fallna träd kan lätt lämnas kvar som död ved i lunden. Man kan också producera död ved genom att ringbarka träden.

Av de finländska skogarnas areal är mindre än två procent lundar, medan nästan hälften av alla hotade skogsarter är lundarter. När lundar sköts ens på en liten areal är det till hjälp för många växter, insekter och den biologiska mångfalden. I lövträden och buskarna som finns i lundarna trivs många pollinerande insekter, som också är viktiga för jordbruket och ekosystemet.

​​​​​​​

Avverkningsavfall som uppkommer vid vårdavverkning av lundar kan brännas på byggplatsen, varvid det inte blir kvar i den känsliga lundvegetationen för att försura marken. Bild: Jukka Ruutiainen

För hurdana arbeten får man stöd?

Först måste man göra upp en plan för skötseln av lunden. Om det finns behov av att avlägsna granar som är lika stora som gagnvirke från lunden görs det ofta med en skogsmaskin.

Man kan ansöka om naturvårdsstöd från Skogscentralen för att göra upp en skötselplan för lunden och för att genomföra skötselarbetena. Man kan få stöd för att till exempel märka ut det område som ska skötas och de träd som ska avlägsnas, för gallring och avlägsnande av avverkningsavfall från lunden samt för ringbarkning av träden.

Stöd kan beviljas till exempel för skötsel av sådana lundar som tidigare har skötts som ekonomiskog eller som är tidigare jordbruksmark som har blivit beskogad. Naturvårdsstöd beviljas inte för skyddsområden eller för att förbättra förhållandena för enskilda lundarter. Man får inte heller stöd för skötsel av lundartade moskogar.

Om man i samband med skötseln av lunden fäller och säljer virke, minskar avverkningsintäkterna det beviljade stödbeloppet. Även till exempel virke som används för att renovera en bostad minskar stödbeloppet. Däremot påverkar träd som samlats in som ved för eget bruk inte stödbeloppet. 

2. Restaurering av myrar

​​​​​​​

Vid restaurering av myrar används en grävmaskin för att fylla igen diken. Bild: Heikki Mosorin

Varför restaureras myrar?

I Finland har miljontals hektar myrar dikats ut till åkrar och skogsmark. På så sätt har man på många ställen fått spannmål och trädbestånd att växa, men det finns också en baksida med dikningarna. Längs diken rinner fasta partiklar och näringsämnen ut i vattendragen, vilket gör att sjöarna och tjärnarna blir mörkare och eutrofieras. I Finland har man också gjort många dikningar som inte har varit till nytta för skogsägarna. Trädbeståndet har förblivit klenvuxet och har inte gett önskade inkomster. Målet med restaureringen av myren är att återställa myrens vattenhushållning nära dess naturtillstånd.

Vilken nytta har man av restaureringen?

Vid restaureringen av en myr täpper man till gamla skogsdiken och styr vatten till myren. Syftet är att få myren att suga i sig vatten och återgå till det tillstånd som den hade före den dikades.

En restaurerad myr håller kvar näringsämnena så att de inte rinner direkt ut i vattendragen längs dikena. Att täppa till diken kan minska vattnets hårda strömning och översvämningar. Många insekter, mossor och fåglar som lever på myren drar nytta av restaureringen. Man kan också igen plocka hjortron eller tranbär från myren.

​​​​​​​​​​​​​​

Dikena fylls igen med torv som finns i gamla dikeskanter. Diken får aldrig fyllas med virke eller avverkningsavfall. Bild: Skogscentralens bildbank

För hurdana arbeten får man stöd?

Man kan ansöka om naturvårdsstöd till exempel för att täppa till och dämma upp diken, bygga ytvallar, återföra vatten till myrar, styra vatten samt för röjning och avverkning av trädbestånd.

Om man på grund av restaureringen av myren avlägsnar träd och säljer virket, minskar avverkningsintäkterna stödbeloppet. Om avverkningar har gjorts tidigare inverkar inte de tidigare avverkningsintäkterna på stödet.

Man får inte stöd för sådana restaureringsområden där skyldigheten att förnya skogen eller den skötsel- eller underhållsskyldighet som hänför sig till stödet för vård av torvmarksskog gäller. Restaureringen får inte heller medföra olägenheter för andra markägare.

3. Byggande av våtmarker

​​​​​​​​​​​​​​

Våtmarker kan anläggas genom grävning eller uppdämning. Våtmarkerna formas så att de blir mångsidiga och små öar lämnas kvar för att sjöfåglarna ska kunna flyga i land och häcka. Bild: Riikka Salomaa

Varför bygger man våtmarker?

Våtmarker är viktiga häcknings- och födoplatser för många sjöfåglar. Deras livsmiljöer har minskat när många grunda och frodiga fågelsjöar har torrlagts till åkrar. Låglänta impediment som naturligt samlar avrinningsvatten och där trädbestånd eller spannmål inte växer ordentligt är typiska platser för våtmarker. Våtmarkerna bidrar till att minska belastningen av näringsämnen och fasta partiklar från jord- och skogsbruket i vattendragen.

Vilken nytta har man av våtmarkerna?

En grävd våtmark bromsar upp vattnets strömning och översvämningar. Våtmarkerna samlar också fasta partiklar och näringsämnen från vattnet så att de inte kan rinna vidare till vattendragen. I våtmarkerna byggs ofta grunda och djupa ställen och små öar. Sjöfåglarna kan äta vattenväxterna som växer i de grunda områdena. Vegetationen skyddar också fåglar som häckar.

Markägaren kan få en vacker landskapsplats på platsen för impedimentet som lämpar sig bra för till exempel utflykter eller fågelskådning. Även jägare har nytta av våtmarkerna, eftersom de bidrar till att upprätthålla sjöfågelbeståndet.

​​​​​​​​​​​​​​

På våtmarken är växtligheten som bildas där viktig. På bilden ovan har det på några år bildats rikligt med växtlighet i våtmarken som varit under byggnad. Bild: Marjo Ahola

För hurdana arbeten får man stöd?

Byggandet av en våtmark kräver omsorgsfull planering och yrkesskicklighet.

Naturvårdsstöd kan beviljas för planering och genomförande av våtmarker, det vill säga för grävnings- och uppdämningsarbeten, uppsamling och tätning av jordtippar samt byggande av dammkonstruktioner.

Syftet med stödet är att bygga våtmarker där man i första hand förhindrar eller korrigerar olägenheter som skogsdikningar orsakat vattendragen. I praktiken ska det i avrinningsområdet ovanför våtmarken finnas skogsdiken som orsakar belastning på vattendragen.

Stöd kan beviljas när det i våtmarkens avrinningsområde finns minst två fastigheter som har olika markägare. Våtmarken borde också vara tillräckligt stor, dvs. minst en procent av hela avrinningsområdets areal. 

En lämplig plats för en våtmark är till exempel ett låglänt, trädfattigt eller trädlöst skogsområde eller en våt åker. Med naturvårdsstöd kan man göra en våtmark på en åker om den hjälper till med vattenvården och om man samtidigt till exempel bygger upp dammar eller andra vattenskyddskonstruktioner i skogsdiken. Det lönar sig att bygga en våtmark så att den också är en bra livsmiljö för vilt och ökar mångfalden i området. Skogscentralen beviljar dock inte naturvårdsstöd enbart för byggande av våtmarker för vilt, utan våtmarken ska i första hand förbättra vattenvården.