"Det är inte skogsägaren som ska betala för restaureringen"

Det var nära att Suomussalmibon Mikko Juntunens skog började restaureras. Marken i fråga gränsar till ett myrskyddsområde. På 1950- och 60-talen dikades myrdominerade områden på hans hemgård med hårda tag, även de som var oproduktiva.

– Dikningen förstörde de närbelägna bäckarna och vattendragen i de nedre loppen då man utan begränsningar släppte ut humus i sjöarna. Nu täcks deras botten av ett eller två gyttjeskikt.

För några år sedan kom han överens om att sälja 5 hektar till Forststyrelsen, som skulle restaurera området. Restaurering innebär att en miljö som bearbetats av människan återställs så nära sitt naturtillstånd som möjligt. Köpet ställdes dock in av orsaker som inte beror på Juntunen.

– Nu måste jag fundera på om jag ska börja restaurera området själv. Jag tror att jag bara låter det vara.

Det handlar inte om att Juntunen inte skulle förhålla sig positivt till restaurering av naturen. Det gör han, men han köpte marken med lånepengar och vill inte lägga mer pengar på den.

På en annan av hans skogsfastigheter rinner en bäck i naturtillstånd. Det området gick till tvångsskydd och han varken fick eller krävde ersättning för det.

– Det accepterade jag utan att säga emot, även om jag inte ens får ta ved därifrån.
 

Naturen är viktig för Mikko Juntunen och som jägare tänker han också på viltet. – Jag kräver alltid att man i samband med avverkningar också lämnar kvar viltbuskage i området. Bild: Mikko Juntunens hemalbum
 

"Restaureringen ska vara frivillig"

Även Borgåbon Tea Vaara förhåller sig positivt till restaurering av naturen.

– Så länge det är frivilligt, säger hon.

Även hon har skog vid kanten av ett myrskyddsområde och har redan planerat att restaurera området tillsammans med skogsvårdsföreningen.

Området har dikats för cirka 70 år sedan och där växer endast små tallar. Målet är att täppa till diken men ändå säkerställa att vattnet inte börjar stiga till ekonomiskogens sida.

Vaara får inte ersättning för restaureringen av sin skog. Hon hoppas dock att få träden sålda och på så sätt täcka kostnaderna för restaureringen. 

– Om skogen vore i ekonomibruk eller om jag vore den som ska betala skulle det vara trevligt att få ersättning.

Vaara säger att hon väntar med spänning på vad EU:s förordning om restaurering av natur medför. Hennes farhågor gäller förändringarna i anslutning till torvmarker.

– Om alla diken måste täppas till och torvmarkerna ska omfattas av kontinuerlig beståndsvård, går åtminstone en stor del av vår egendom förlorad.
 

Tea Vaara anser att det är smart att ta hand om naturen så att också kommande generationer får ta del av den. Bild: Tea Vaaras hemalbum
 

Åsikterna varierar

Terhi Ajosenpää som är ledande sakkunnig inom naturvård vid Skogscentralen förstår oron. Hon har hört att även andra skogsägare har liknande tankar.

Hon påminner dock om att det i Finland finns 600 000 skogsägare, så förväntningarna, önskemålen och farhågorna i anslutning till restaurering är mycket varierande.

– Förhållningssättet kan påverkas till exempel av om man äger skogen ensam eller tillsammans med någon annan, i hurdant bruk skogen är, om personen själv är inom naturresursbranschen och så vidare. Det finns också skogsägare som vill göra mycket mer betydande naturgärningar än det finns möjligheter till på de skogsfastigheter som de äger.

Ajosenpää påminner om att den biologiska mångfalden ligger som grund för hela vårt samhälle. Att ta hand om den är också förnuftigt ur ett ekonomiskt perspektiv.

– Vi får stora problem om vi inte tar hand om den biologiska mångfalden. Sjukdomar, skadedjur, torka, stormar och andra utmaningar som klimatförändringarna medför blir vanligare även här.

Syftet med EU-förordningen är att förbättra naturens tillstånd

Frågan om restaurering är aktuell eftersom miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet för närvarande håller på att utarbeta en nationell restaureringsplan för Finland. Den anknyter till EU:s förordning om restaurering av natur, vars mål är att förbättra naturens tillstånd inte bara i skogarna utan också på myrar och torvmarker, i vattendrag, kustområden och städer.

Utkastet till planen var på remiss i somras. Utkastet fick 178 utlåtanden.

Statsrådet behandlar planen under hösten och skickar den till EU-kommissionen.

Planen är fortfarande på en mycket allmän nivå.

– Där saknas detaljer till exempel om definitionerna av skogbevuxna naturtyper och med vilka metoder man uppnår ett gott tillstånd i naturen, säger Terhi Ajosenpää.
 

Terhi Ajosenpää, ledande sakkunnig inom naturvård vid Skogscentralen, påminner om att det är förnuftigt att ta hand om den biologiska mångfalden även ur ett ekonomiskt perspektiv.
 

Man vet inte önnu vilka skyldigheter skogsägarna åläggs

Det är oklart om privata skogsägare kommer att åläggas skyldigheter och i så fall vilka. Till exempel håller man på att utreda om det i lagstiftningen borde föreskrivas om naturvårdsträd som ska lämnas kvar, om skyddszoner längs vattendrag samt om iståndsättningsdikning och anläggning av nya diken.

Styrgruppen har dock hela tiden betonat att gärningar som gäller enskilda personer ska grunda sig på frivillighet.

– Å andra sidan behövs också reglering, men den måste vara rättvis och grunda sig på forskningsbaserad information. Om restaureringen kräver stora kostnader är det rätt att man får finansiering för den.

Ajosenpää anser att skogsägaren kan dra nytta av förordningen om restaurering av natur på många sätt.

Den producerar till exempel ny information om naturtyper och utlovar mer rådgivning och utbildning som skogsägarna kan utnyttja som stöd för sitt beslutsfattande.

Visserligen är finansieringen för allt detta ännu öppet.

Även djuren ska respekteras

Cirka 10 hektar av S:t Michelbon Esa Tuupanens skogar har redan restaurerats. De restaurerade områdena ligger i ett myrområde.

Härnäst utreder han om det vore förnuftigt att gräva fram de två igenvuxna källorna som finns på hans mark.

– Det är förnuftigt att i synnerhet restaurera områden som inte har något ekonomiskt värde.
 

Esa Tuupanen beklagar att man inte längre ser lika många fåglar på hans mark som tidigare. Bild: Esa Tuupanens hemalbum
 

Restaureringen kostade honom några tusen euro när han köpte plantor. Han fick ingen ersättning.

– Skogarna bildas också av sig själva, men man borde alltid betala ersättning för skydd av vattendrag och när restaureringen orsakar stora ekonomiska förluster.

Enligt Tuupanen är restaurering viktig inte bara med tanke på naturen utan också med tanke på djuren. Nyligen fångades bilder av en hare, ett lodjur och en varg på hans viltkamera. För inte så länge sedan lämnade en björn sin hälsning – en stor hög med avföring – bredvid den röjningsutrustning som han hade lämnat i skogen för natten.

Han anser att djuren måste få en möjlighet att leva i de områden där de alltid har levt.

– Orrarna, tjädrarna och tjäderhönorna har redan försvunnit härifrån.