Skogsägare har mycket att säga till om när det gäller att beakta naturvärden i skogsvården. Det anser Tuomas Korpijaakko i Lojo. I hans skog ryms både högstubbar, djur och insekter.

- Jag försöker beakta naturen men visst har jag ekonomiska intressen också. Jag vill lämna över skogen till följande generation i gott skick. Jag tycker att det också innebär att skogsnaturen fortsätter vara mångsidig, säger han.

Korpijaakko har lämnat små träd och buskar orörda i röjning och gallring, så de har en chans att i framtiden utvecklas till grupper av naturvårdsträd. Rönn, sälg och annan frodig underväxt är ypperliga platser för djur att hitta skydd och näring.

I avverkningarna har man lämnat grupper av naturvårdsträd och lövträd i skogen och Korpijaakko har också låtit göra högstubbar på fastigheten. Naturvårdsträden blir i sinom tid till död ved som är viktigt för många organismer. Korpijaakko har sparat till exempel hassel, som förekommer på vissa platser i hans skogar. Flera utrotningshotade organismer trivs på hasselns murknande stam.

- Jag lämnar utrymme för ädla lövträd och gynnar också blandbestånd, vilket är bra för den biologiska mångfalden, säger Korpijaakko.

Skogsägare: Berätta om dina önskemål

Före slutavverkning går Korpijaakko ofta själv ut i skogen och markerar de träd och trädgrupper som ska skyddas eller sparas så att avverkningsmaskinens förare garanterat ska notera dem.

- Märk alltså modigt ut de träd du vill att ska sparas med fiberband. Så undviker du besvikelsen av att maskinförarens vision inte överensstämmer med din. Det kan lätt uppstå brister i informationsgången, säger Korpijaakko.

Korpijaakko menar att det är bra att övervaka avverkningen och diskutera sina önskemål med den som ska utföra arbetet. Ju mer kommunikation desto mindre missförstånd.

- Aktörerna lyssnar på skogsägarna och utgångspunkten är att önskemålen beaktas. Ofta föreslår aktörerna riktigt bra lösningar som tar hänsyn till naturen, säger han.

Det är viktigt för den biologiska mångfalden att spara högstubbar av lövträd, lågor och torrakor.

Skogen har ofta känslovärde

Tuomas Korpijaakko äger skogen i fjärde generationen. Hans farfars far köpte fastigheten på 1930-talet och en del övergick nyligen i Korpijaakkos ägo.

Skogsvård, planteringar, röjning och också naturhänsyn har blivit bekanta för skogsägaren sedan unga år då han har rört sig i skogen med sin pappa. Mycket har han ändå varit tvungen att ta reda på själv.

- I början fanns det mycket att fundera på. Då hade jag önskat att skogsbranschens aktörer skulle ha varit aktivare med att ta kontakt och ge råd. Men huvudsakligen har jag haft bra erfarenheter, säger han.

Korpijaakko driver tillsammans med sin fru Kettukallion elämystila (Kettukallio upplevelsegård) i Lojo. Här kan turister och andra besökare vandra i skogen längs naturstigen och njuta av rökbastuns värme.

Naturturism är en stor orsak till att Korpijaakko vill ta väl hand om skogen och naturen. Å andra sidan är skogsbruket också en viktig källa till inkomst för företagarparet.

- Varje skogsägare har säkert platser i sin skog med stort känslomässigt värde som de vill spara och skydda. Många lämnar också helt utan ersättning de här platserna orörda då de utför skogsarbeten, säger Korpijaakko.

​​​​​​​​​​​​​​Strandskogar har många betydelser. De är viktiga för landskapet, vattenvården och den biologiska mångfalden.