Att ge ungdomarna en positiv erfarenhet av skog och arbete var 4H-föreningens och samarbetspartnern UPM:s mål med planteringsprojektet i Lahtis på försommaren. Hur många plantor som planterades och hur snabbt det gick var inte lika viktigt, men dagens arbete blev trots det alltid klart i förtid.

Dagens ungdomar är mycket medvetna om skogens värde som kolsänka, syreproducent och upprätthållare av biologisk mångfald, enligt Petra Kerkkä. Och det är inte länge sedan som också den här åldersklassen konstaterade att skogen är den mest givande lekplatsen.

- Ungdomarnas förhållande till skogen är positivt redan från början, så det är ett bra utgångsläge. Genom sådana här trevliga sysslor väcker man också tanken på skogen och dess många möjligheter som en potentiell arbetsplats, säger Kerkkä.

Hon berättar att en av 4H-organisationens viktigaste uppgifter är att stödja ungdomarna i deras växande in i arbetslivet, och plantering av skog är ett av de mest traditionella sätten att göra det. Planteringen har skett i samarbete med skolorna via den nationella Plantgäring-kampanjen (Taimiteko) och nu för första gången i Lahtis. Under årens lopp har organisationen samlat på sig expertis och yrkesskicklighet på området.  

Roligt att göra något meningsfullt 

Också Zenia Anusim, som precis har gått ut grundskolan, har erfarenhet av skogsbruk. I Kuusamo växer sedan förra sommaren barrträdsplantor som hon planterat tillsammans med vänner. Ungdomarna lät sig inte avskräckas av det svettiga arbetet i terrängen, utan det fick Anusim att söka sig till motsvarande uppgifter också i år. 

- Förra sommaren var mamma lite tveksam till om hennes lilla prinsessa skulle klara sig i skogsarbetet, men den här gången behövde jag inte längre motivera vad det var som lockade i skogen, säger Anusim med ett skratt.

Familjen bor i Lahtis centrum, där kontakterna med naturen är få, men Anusim känner stor uppskattning för skogen.

- Det är så tyst och lugnt i skogen och inte samma larm och buller som i staden. Även om man arbetar så känns det avkopplande.

Den positiva erfarenheten fick Anusim att locka med sig klasskamraten Elli Tiainen, som lekt i skogen som barn men inte hade planterat skog tidigare. Upplevelsen gjorde synbart intryck på henne.

- Det är fantastiskt att åstadkomma någonting bestående. Glassbollen som man rullar åt en kund i glasskiosken är snabbt uppäten. Den lämnar inget spår, men de här träden kommer att växa här i decennier, säger hon.

Jämnåriga Antti Kalilainen behövde ingen övertalning för att komma med och plantera. Han har varit med i scoutverksamheten i flera år och gillar att göra utfärder och tälta i skogen. Men det som påverkade mest var enligt Kalilainen att hans pappa jobbar i skogsbranschen, och samma jobb på ekonomisidan lockar också honom själv.

- Det är ju bra att börja på ”plantrotsnivå”, alltså att se hur hela skogsbranschen fick sin början. Det känns bra att göra gott, hjälpa den fina finländska skogen att klara sig. När man fäller planterar man nytt. Det är så det måste vara, inte bara för skogens skull, utan för hela naturens och klimatets.

Det märks att man i skolan behandlat också mycket annat än den ekonomiska betydelsen av skogen och att ungdomarna vant sig vid tanken redan tidigt.

Anusims och Tialinens framtidsplaner är öppna, så som många niondeklassares, men en skogsutbildning och arbete i branschen verkar definitivt vara ett alternativ. 

- Man kan ju göra nästan vad som helst av trä, till och med genomskinliga fönster, och dessutom är materialet förnybart! Men vad vi än gör sedan så är den här erfarenheten säkert till nytta. Åtminstone får vi ett ganska häftigt arbetsintyg, säger Tiainen.

- Fast egentligen så är det här planteringsarbetet ju ganska lätt. Man söker en lämplig plats, trycker planteringsröret i marken, plantan i röret och trampar med foten. Man behöver inte vara någon atlet för att klara det, det räcker att man har en hyfsad grundkondition, säger ungdomarna.

- Men det är klart, vi gör det här tillsammans med en kompis i några dagar, och det är inte så mycket att plantera, påpekar Anusim.

Efter en stunds funderande säger Kalilainen att hans aktning för skogsproffsen stigit. 

Zenia Anusim (till vänster) och Elli Tiainen visar hur man planterar en granplanta.

Lämpligt jobb för ungdomar 

Men helt lätt har det enligt Kerkkä inte varit att rekrytera planterare.

- Man kan säga som så att det inte var någon rusning på ansökningsfronten.

Enligt Kerkkä finns det en seglivad gammal uppfattning om fysiskt tungt skogsarbete, och den bilden bidrar inte direkt till att locka unga till skogsarbete.

- Men se hur lyckliga de här ungdomarna är nu! En kraftig regnskur avbröt arbetet för en stund i går, men de lät sig inte nedslås. De har inte klagat ens över myggen, trots att det skulle finnas anledning, säger Kerkkä, och skrattar medan hon försöker vifta bort en myggsvärm.

Hon berättar att hon känner just den här åldersgruppen av ungdomar väl. De är raska, motiverade och extremt samvetsgranna.

- Lite nervösa var vi ändå för hur stadsborna skulle klara sig i skogen, men den oron var obefogad. Att plantera trädplantor passar ypperligt för just den här ålderns ungdomar som övar sig i självständighet och arbete. De lär sig snabbt, men det är ändå stora saker det handlar om.

- I själva verket är det någonting som jag skulle unna varje människa att uppleva åtminstone en gång i livet. Världen är en så hektisk plats att det skulle göra vem som helst gott att få sätta igång någonting som inte blir färdigt i dag eller i morgon, och vars värde stiger med åren, säger Kerkkä.

Anusim, Tiainen och Kalilainen ser på varandra och bestämmer sig för att på hemvägen lägga på minnet vid vilket vägskäl man vänder in till skogen där de planterade – så att de kan komma tillbaka ibland för att följa med hur skogen växer.

Lahtis 4H:s och UPM:s gemensamma planteringsprojekt var en del av 4H:s verksamhet där niorna får bekanta sig med arbetslivet.