1. Behöver diken i en torvmarksskog som används för skogsbruk öppnas med jämna mellanrum? Hur vet jag om diket behöver restaureras? 

Det finns ingen regelbunden tidsperiod för iståndsättning av diken utan behovet måste alltid konstateras separat i terrängen. I terrängen kan man också bedöma om den svaga trädtillväxten beror på att träden är för våta eller om det till exempel i torvmarksskogarna är fråga om en mycket vanlig näringsbristvikt som kan korrigeras genom askgödsling. 

Det lönar sig att restaurera diken endast när överflödig väta stör trädbeståndets tillväxt. Om väta inte är ett problem är dikningen inte till någon nytta. I värsta fall kan effekten av iståndsättning av diken till och med ha motsatt verkan och bidra till för stor torka som stör trädbeståndets tillväxt särskilt under torra och varma somrar. 

Överdriven väta stör trädbeståndets tillväxt när vattennivån är hög, dvs. på mittremsan under 30 centimeter från markytan i slutet av sommaren. Den höga vattennivån på våren och hösten stör inte trädbeståndets tillväxt.  

Vattenhushållningen i torvmarksskogarna påverkas förutom av diken och regn även av avdunstningen genom trädbeståndet. Därför finns det sällan behov av dikning i trädbevuxna torvmarksskogar med ett trädbestånd på över 60–100 kubikmeter per hektar, även om dikena är tämligen blockerade. Det lönar sig inte att iståndsätta diken på tvinmarker och impediment, eftersom trädbeståndet inte växer bra där. Ur en ekonomisk synvinkel skulle det inte vara förnuftigt att iståndsätta diken.  Information om växtplatserna i de egna skogarna finns i Skogscentralens tjänst MinSkog.fi.  
 

Det lönar sig inte att iståndsätta diken på tvinmarker och impediment, eftersom växtplatsen är för karg för skogsodling. Bild: Tatu Viitasaari 
 

Om beslutet om iståndsättning av dikena fattas ska de grävas enligt skogsvårdsrekommendationerna.  Skogsvårdsrekommendationerna innehåller även information också om nödvändiga vattenskyddsmetoder. Dessutom lönar det sig inte att öppna alla diken utan endast de diken inom vars påverkansområde det finns behov av dränering. För dikning som är mer än ringa ska en dikningsanmälan enligt vattenlagen göras till NTM-centralen. 

Med hjälp av Skogscentralens webbutbildning Bedömning av behov för iståndsättningsdikning kan du bekanta dig närmare med ämnet.  
 

2. Kan man odla träd i torvmarksskogar även om man låter bli att rensa diken? 

Det finns många olika slags torvmarksskogar och torrläggningsläget i skogarna är varierande, vilket innebär att det inte finns ett entydigt svar. Till exempel mängden vatten som rinner till från utanför skogsområdet påverkar i hög grad vattenhushållningen för torvmarksskogen och behovet av att rensa diken. Vattennivån som stiger för högt bromsar till en början upp skogstillväxten och om den pågår en längre tid kan den leda till återflöde och skador på trädbeståndet. 

I torvmarksskogarna finns ofta ung och äldre odlingsskog. I allmänhet kan den avdunstning som trädbeståndet bidrar med tillsammans med delvis tilltäppta diken hålla vattennivån tillräckligt låg. Det är ofta även möjligt att öka avdunstningen som trädbeståndet bidrar med genom askgödsling. 

I torvmarksskogar lönar det sig att avverka genom plock-, luck- och teghuggning. På så sätt minskar behovet av iståndsättning av diken betydligt när allt trädbestånd som bidrar till avdunstningen inte avlägsnas på en gång.  
 

Skötseln av torvmarksskogen ska planeras omsorgsfullt även i terrängen. Bild: Outi Tehomaa
 

3. Behöver dikena iståndsättas om man utför föryngringsavverkning och markberedning? 

Ofta räcker de gamla dikena i området med föryngringsavverkning till för att hålla området tillräckligt torrt. Således behöver diken inte iståndsättas i samband med markberedning, utan eventuellt först om överflödig väta börjar störa trädbeståndets tillväxt.  

Om man beslutar att öppna dikena i samband med markberedningen måste man fästa särskild uppmärksamhet vid vattenvården.I samband med markberedning ska alla onödiga skador på markytan undvikas. 

Det lönar sig att överväga sättet för att utföra förnyelseavverkning i torvmarksskogar. Det lönar sig för skogsägaren att utreda om man i skogen kan göra plock- eller luckhuggningar som belastar vattendragen mindre än till exempel kalhyggen. Plock- och luckhuggning lämpar sig väl särskilt för näringsrika torvmarker.  

4. Kan man få stöd för iståndsättning av diken eller vård av torvmarksskog?  

Numera kan man få stöd för att utarbeta en skötselplan för torvmarksskog samt för att bygga planenliga vattenskyddskonstruktioner och dikesrenar. För iståndsättning av diken beviljas inte längre något stöd.  

I planen för vård av torvmarksskog samordnas virkesproduktionen, vattenskyddet och skogsnaturens mångfald, dvs. det är fråga om en övergripande plan.  

Stödbeloppet påverkas av skötselplanens areal och antalet fastigheter som deltar i projektet. Ju större det planerade områdets areal är eller ju fler fastigheter som ingår, desto större är stödbeloppet i förhållande till kostnaderna. Det är möjligt att få stöd för att utarbeta en vårdplan till cirka 60–80 procent av kostnaderna. 

Skäliga kostnader för vattenvårdsåtgärder ersätts i sin helhet.Stödet för att bygga vägar på dikesrenar är 1,35 euro per meter. Mer information om stödet för vård av torvmarksskog finns på Skogscentralens webbplats.   
 

Myrarna restaureras genom att täppa till och dämma upp diken. För restaurering av myrar är det möjligt att ansöka om stöd för naturvård. Bild: Johanna Virtanen
 

5. Kan diken i en tidigare dikad torvmark täppas igen och torvmarken restaureras?  

Ja, dikade torvmarker kan restaureras genom att täppa igen diken och på så sätt återställa torvmarkens ekologi närmare naturtillstånd. Syftet med restaureringen är att upphäva dikningens effekter så att torvmarkens naturliga vattenhushållning, växtlighet och ekosystem så småningom återställs.

Restaurering av torvmark är en betydande vattenskyddsåtgärd, eftersom även gamla diken transporterar fasta partiklar och näringsämnen till vattendragen. Restaurering av torvmark kräver nästan alltid att dikena täpps till antingen helt eller genom uppdämning. Torvmark kan också restaureras genom att styra vatten från skogsbruksmarken till en torkad tvinmarks- och impedimenttorvrmark.  

Restaureringen kan till en början öka metanutsläppen, men senare är den till nytta för klimatet. På lång sikt kan restaureringen minska koldioxidutsläppen när nedbrytningen av torv avtar. Även många hotade arter drar nytta av restaurerade torvmarker. 

Restaureringen av torvmark kräver noggrann planering och sakkunskap för att åtgärderna ska vara effektiva och ekologiskt hållbara. För restaurering av torvmark är det möjligt att ansöka om stöd för naturvård från Skogscentralen.   

Frågorna besvarades av skogsvårdsexpert Tatu Viitasaari, finansierings- och granskningschef Jussi Pirkonen och projektchef för projektet Priodiversity LIFE vid Finlands skogscentral Johanna Virtanen.