Hoppa till innehåll
Till Skogscentralens sidan
Till första sidan
Suomeksi

Elisabet värnar om den biologiska mångfalden

Skogsbete är en väsentlig del av årstidsrutinerna på Aholaidan lammastila.
Enkät
Fyll i det här fältet.
Gillade du artikeln? Nej, inte alls
Fyll i det här fältet.
Elisabet värnar om den biologiska mångfalden

Två olika grupper finska får och ålandsfår, sammanlagt 39 får, går på bete på Palosaari i Kangasala.

16.07.2019

Text och bilder: Outi Suoranta

Gårdens får kan inte beta i skogen när som helst. Först med bil till sjöstranden, en 10 minuters båtresa och därtill en bra bit att traska. Satu Alajoki ser med i sin telefon var fåren befinner sig utifrån GPS-taggar: på det här sättet vet vi i vilken riktning vi ska börja gå och behöver inte leta igenom hela det 45 hektar stora området.

- Även utan att kontrollera skulle jag ha kunnat gissa var fåren rör sig den här tiden. I den skyddade, något svårframkomliga skogsdungen på öns östra sida. Jag har ännu inte fått klart för mig varför alla samlas där om morgnarna.

Två olika grupper finska får och ålandsfår, sammanlagt 39 får, går på bete på Palosaari i Kangasala. Tidigare betade kor på ön, men däremellan intog ekonomiskogen en stor roll. Pasi Aholaita och Alajoki ville återställa ön till betesmark.
- Redan på sju år har landskapet öppnat sig enormt. Slybeståndet har minskat avsevärt, berättar Aholaita.

Fåren hämtas hem i september

Skogsbete är en väsentlig del av årstidsrutinerna på gården. Fåren som fördes till ön i mitten av maj lämnas inte åt sitt eget öde, utan Alajoki och Aholaita åker ut till dem varje dag. Dräktiga tackor hämtas hem till fårhuset i slutet av augusti, resten i september.
- På våren ser vi fram emot betessäsongen, men visst är det roligt att få hem dem igen när kvällarna blir mörkare på hösten, skrattar Alajoki.

Gräset övergår småningom till unga lövträd, därefter följer en sluttning där den steniga terrängen bekräftar att Alajokis tips om att dra på sig gummistövlar kommit väl till pass. Framför skymtar höga barrträd.
- Där är de! Fåren i den andra gruppen, som föddes förra hösten, söker sig till de äldres sällskap i den första gruppen.
Och alldeles riktigt, Alajoki hade rätt! Två flockar väntar i allsköns ro i lä av skogen. Alajoki räknar dem och alla är på plats.
- Flickor, nu går vi! ropar Alajoki och klappar med händerna för att fösa den andra gruppen mot mineral- och dricksplatsen.

Fåren öppnar landskapet

Terrängen på ön är rent av idealiskt för fåren. Terrängen är kuperad med såväl yngre som äldre bestånd av löv- och barrträd samt gräsbevuxna områden. Palosaari är en för regionen exceptionellt frodig och lundartad ö med ymniga förekomster av bland annat skogslind.

Som skogsbetesmark för får lämpar sig inte hurdan terräng som helst, utan det bör finnas tillräckligt att äta i miljön och betestrycket bör vara det rätta. Även för Aholaidan lammastila är varje år olika och betestrycket regleras alltid efter läget, särskilt väderförhållandena. En torr sommar eller en sen vår beaktas oundvikligen i antalet betande får.

Aholaita visar slyskog som fåren avbetat. De torra stammarna torkar stående och faller till slut. Resultatet vore ett helt annat om Aholaita själv skulle röja slyet med såg i terrängen.
- Om ett par år skulle vi ha en djungel här. Fåren öppnar landskapet på ett helt annat sätt. 


Satu Alajoki och Pasi Aholaita vill bidra till att upprätthålla mångfalden i naturen och landskapet med hjälp av bete. 

Grupp nummer två blir kvar på den stora ängen och vi återvänder till grupp nummer ett. Nu är det deras tur att gå till sin egen vattenplats. Fåren går längs egna stigar och för överraskande mycket ljud med sig under färden. Även om djuren är smäckra är stampen av stegen hårda när de närmar sig besökaren. De som vill bli kliade håller sig i närheten även i fortsättningen.
- Om du en gång börjar klia så vill de ha mer, konstaterar Alajoki och klappar själv också fåren och kallar dem vid namn.
Känner du faktiskt igen alla?
- Får är personligheter på samma sätt som människor. En del håller sig i bakgrunden, ett par rör sig alltid i spetsen. Hilma är en av dem som går i spetsen och Elisabet hör till dem som går sist.

Alajoki berättar hur skogsbetet förändrar fåren. Sommaren är en härlig tid för får som får njuta av naturens mångsidiga gåvor. 
- Dräktiga tackor är i utmärkt kondition när det återvänder på hösten för att lamma. Att röra sig i skogen är som ett fysiskt läger, säger Aholaita leende.
På Aholaitas ekologiska gård är skogsbete och vårdbiotoper en väsentlig del av fårskötseln. 
- Vi vill bidra till att upprätthålla mångfalden i naturen och landskapet med hjälp av bete, konstaterar fårskötarparet med en stämma.
 

 

Kommentarer

Ingen har ännu kommenterat artikeln.

Kommentera

Skicka din kommentar med formuläret nedan. Alla fält måste fyllas i.

Fyll i det här fältet.