Det finns många fallgropar att trampa i när man beskogar en åker, men Kaisa Kolehmainen i Pielavesi har lyckats undvika de flesta. Bredvid hennes sommarstuga växer i dag en björkskog som har besparats från sorkarnas, hararnas och älgarnas tänder, från gräsinvasioner och från näringsbrist.

Före beskogningen var åkern utarrenderad och odlades i vall. År 2010 togs åkern ur odling. Då föreslog en bekant till Kolehmainen, skogsproffset Heikki Kraft, att hon skulle kunna plantera björkar där. Vid den tiden kunde man få stöd för åkerbeskogning.

– Åkern är mineraljord och passar bra för vårtbjörk. Först provade vi att plantera björk och lärk på en mindre yta intill stugan. Det lyckades bra, och då vågade Kaisa prova att beskoga hela åkern, berättar Heikki Kraft, som numera arbetar som expert på finansiering och granskning vid Finlands skogscentral.

Vårtbjörkarna som planterades för tio år sedan har vuxit bra, och förra sommaren gjordes den första gallringen, som gav cirka 26 fastkubikmeter per hektar. Om våren är björkarna som vackrast med sina mössöron.

– Björkskogen skyddar mot insyn från vägen, precis som granhäcken som vi planterade vid tomtgränsen. Tur att jag har fått hjälp med de här skogssakerna, säger Kolehmainen.

Börja så snart som möjligt

När en åker inte längre odlas är det bra att börja beskoga den så snart som möjligt efter det. Om man väntar för länge tar gräset och ogräset över.

– På en kvadratmeter åker kan det finnas till och med 50 000 ogränsfrön. Man bör vara beredd att bekämpa gräs upprepade gånger på en beskogad åker. Det gör man genom att trampa, slå eller använda växtskyddsmedel, säger Markku Remes, ledande expert på skogsvård vid Finlands skogscentral.

Beskogning av åkrar bör planeras noggrant.

Kaisa Kolehmainens bror tiltplöjde först åkern med traktor. Efter det planterades ett par tusen björkplantor på en hektar. Rekommendationen är cirka 1 600 plantor per hektar, men med tanke på eventuella älg- och sorkskador planterade man fler än så.

Sorkskydd placerades runt plantorna, och den första sommaren spred man borgödsel på marken. På hösten behandlades plantorna med bekämpningsmedel för att älgar och harar inte skulle äta dem.

– Vi tog på oss gummihandskar och en yllesocka över handsken. Sedan tog vi medel från burken och spred det för hand på varje björkplanta, berättar Kraft.

– Harar finns här mycket av. Förra sommaren åt de till och med jordgubbsstjälkarna, säger Kaisa Kolehmainen.

På hösten det andra året spreds bekämpningsmedel på nytt runt plantorna, men efter det gjordes ingen mer behandling. Gräset har man hållit nere genom att trampa det vid plantorna.

Planera noggrant

Remes betonar att beskogning kräver noggrann planering. Först gäller det att ta reda på vad det är för jordart på området. Mineralmark är lättare att beskoga än torvmark. Å andra sidan lyckas beskogning av till exempel gamla torvmarksbottnar bra om man kan dränera dem tillräckligt mycket.

Förutom jordarten bör man se på hur pass grovkornig eller finkornig jorden är. Dessa två faktorer styr valet av markberedningsmetod och trädslag.

– På gamla åkrar med medelgrov mineraljord passar det med gran, lärkträd eller vårtbjörk. På finkornig mineraljord fungerar det med gran. Gran lämpar sig också för beskogning av torvmarksåkrar, och på grovkorniga torvåkrar fungerar även tall, säger Remes.

Det lönar sig att sprida borgödsel på åkrar som ska beskogas. Åkrar lider nästan utan undantag brist på bor, som träden behöver för att växa. Gödslingen bör helst göras genast under planteringsåret eller några år senare.

– Det lönar sig att använda sorkskydd på plantorna, och att sticka ner käppar i jorden bredvid varje planta för att märka ut var de finns. Då är det lättare att hitta dem bland gräset senare.

Stöd finns att få för beskogning

Markku Remes uppskattar att det kostar markägaren gott över tvåtusen euro att beskoga en hektar åker. Planteringsarbetet, gödslingen, plantskyddet och gräsbekämpningen, som ofta måste göras flera gånger, kostar.

Markägare kan ansöka hos Skogscentralen om beskogningsstöd för kostnaderna för att beskoga områden som inte redan är i jord- eller skogsbruksanvändning. Sedan mars 2021 har det gått att söka stöd för att beskoga till exempel före detta torvtäkter eller åkrar som inte längre odlas.

Beskogningsstödet består av en kostnadsersättning 1000-2000 euro per hektar och ett underhållsarvode på 900 euro till. Underhållsarvodet betalas i två delar, två och åtta år efter beskogningen. Syftet med stödformen är att binda kol och att minska utsläppen från markanvändningssektorn i Finland.

Stöd beviljas inte för beskogning av områden med viktiga miljö- och naturvärden, och inte för områden som beskogats naturligt. Dessutom kontrolleras det bland annat att till exempel ett före detta åkerområde inte har beviljats jordbruksstöd efter år 2019.

– Det lönar sig absolut att utnyttja stödet, om bara stödvillkoren uppfylls. Det finns cirka 100 000 hektar mark i Finland som skulle lämpa sig för beskogning. Klimatnyttan är betydlig speciellt när man beskogar torvbaserade områden, säger Remes.

Markku Remes och Heikki Kraft från Skogscentralen beundrar den planterade björkskogens växttakt.