Hoppa till innehåll
Till Skogscentralens sidan
Till första sidan
Suomeksi

Planera skogsvården bra – det kan hjälpa tjädern

Många skogsägare värdesätter tjädern och vet vad den behöver för att trivas i skogen. En forskare säger att man borde samarbeta över fastighetsgränserna när man planerar skogsarbete på tjäderns spelplatser.
Enkät
Fyll i det här fältet.
Gillade du artikeln? Nej, inte alls
Fyll i det här fältet.
En tjädertupp som spelar.

Tjädertupparna samlas för att spela tidigt på våren och lockar till sig honor.

09.03.2021

Texti: Outi Tehomaa Bilder: Juhani Toivakka, Marko Svensberg och Pixabay

Den här tiden på året skidar Kauhajokibon Juhani Toivakka i sin skog och letar efter spår i snön. På vintern kan man se om självaste tjädertuppen har dragit sin vinge i snön eller suttit hopkurad i snön för att skydda sig mot kölden.

– Det lönar sig att packa matsäck och något varmt att dricka i ryggsäcken. Sedan är det bara att ge sig ut och observera. Det är egentligen det enda sättet att bekräfta om man har tjädrar eller andra skogshönsfåglar i sin skog, säger Toivakka.

I hans skog finns en säker tjäderspelplats. När det våras och blir ljusare förbereder sig tjädrarna på parningen. I tjäderspelet knäpper tupparna med näbben, slår med vingarna och lockar till sig tjäderhonor. Efter spel och parning gör honorna bon i närheten för att ruva på nya tjäderkullar.

Tjädrarna spelar på samma platser år efter år. Toivakka säger att fåglarna har anpassat sig bra till ekonomiskog. Sin egen skog vill han sköta på ett sätt som gör att tjädrarna drivs där också i fortsättningen.

– Den ekonomiska avkastningen av skogen äventyras inte av att man tänker på fåglarna i skogsvården. Men det kräver förstås långsiktig planering.

Juhani Toivakka har fotograferat sig själv i skogsarbetarhjälm i skogen på vintern.

Tjädrarna har ett spelcentrum i Juhani Toivakkas skog. I sitt skogsarbetarjobb har Toivakka märkt att viltskogsvård kräver god planering.
  

Viltbuskage ger fågeln skydd 

Tjäderns spelplatser är ofta skyddande tallskog eller talldominerad blandskog. Skogen får gärna vara varierande, med kärr och klippor. Tjädern trivs inte i enformig skog.

– Det är viktigt att bevara skogen täckande och att hålla skogen runt spelplatsen tillräckligt tät. Det bör också finnas variation i tätheten. Det borde man komma ihåg när man planerar och verkställer skogsvården, säger biträdande forskaren Piia Ikonen vid Östra Finlands universitet.

Det är bra att spara tjäderns vinterbetesträd, alltså deras betestallar, som naturvårdsträd när man avverkar. Ikonen vill också uppmuntra skogsägare att spara viltbuskage, till exempel granplantor och annan underväxt som ger tjädrarna skydd. Också blåbärsris ska gärna sparas så att tjäderungarna har att äta.

– Man kan bevara blåbärsriset genom att gallra i rätt tid, så att det kommer passligt med ljus i skogen. Det är viktigt att komma ihåg att man inte bör avverka på tjäderns spelplatser under spelsäsongen, säger Ikonen.

Juhani Toivakka i Kauhajoki är skogsarbetare till yrket. Han har lagt märke till att tjädern inte heller gillar alltför täta och oskötta plantskogar. De vill vara skyddade men samtidigt kunna se långt i sin omgivning.

Toivakka säger att man också bör undvika stora iståndsättningsdikningar i närheten av tjäderspelsområdena om det inte är nödvändigt för värdefulla trädbestånds och vattenhushållningens skull.

– Dunungarna kan inte ta sig upp från skogsdikena, när det inte är så lätt för en människa heller.

Det största hotet mot tjädrarna är enligt Toivakka små rovdjur, till exempel mårdar, minkar och rävar.

– För några år sedan hittade jag två tjäderbon i min skog, och mården hade förstört dem båda just före kläckningen.

Samarbeta över fastighetsgränsen 

Tjäderstammen i Finland har kontinuerligt försvagats ända sedan 1960-talet, men de allra senaste åren har den stabiliserats på en viss nivå. Forskaren Piia Ikonen påpekar att den regionala variationen är stor.

– Inte bara de små rovdjuren utan också fragmenteringen av skogsområden och försvagningen av vissa strukturdrag har tärt på tjäderstammen. Botten nåddes på 1990-talet. Efter det har medvetenheten om den försvagade stammen och om hur tjäderns livsmiljöer ska skötas ökat, och man har tagit tag i saken, säger hon.

Enligt Ikonen är skogsägarna mycket positivt inställda till tjädrar och viltskogsvård. Just nu forskar hon i hur skogsägarna skulle kunna samarbeta över fastighetsgränserna för att trygga tjädrarnas spelplatser. Någon färdig modell för det finns tills vidare inte.

– Idén med samarbetet är att tjäderns livsmiljöer tryggas på ett större område än en skogsfastighet. Spelplatserna följer inte alltid fastighetsgränserna. Spelplatsens storlek varierar mellan några hektar och ett tjugotal hektar. Tillsammans med tjädertupparnas dagsrevir bildar den ett spelområde, en helhet som kan vara upp till 300 hektar stor.

Ett område mellan en myr och skogen på sommaren.Områden mellan myren och skogen är viktiga miljöer för skogshönsfåglarnas nya kullar. Foto: Marko Svensberg/Finlands viltcentral
 

Redan tidigare har skogsägare samarbetat till exempel kring byggen av skogsvägar och diken och med gödsling. Ikonen säger att skogsägare med gemensam planering skulle kunna försäkra sig om att avverkningarna inte bildar några vidsträckta kala ytor på en gång på spelområdena.

– Tjädern är en välsedd art. Detta skulle kunna uppmuntra skogsägare att sköta spelplatserna tillsammans. Skogsägare har berättat att deras få möten med tjädern har gjort stort intryck, säger Ikonen.

Kommentarer

Ingen har ännu kommenterat artikeln.

Kommentera

Skicka din kommentar med formuläret nedan. Alla fält måste fyllas i.

Fyll i det här fältet.