Ett par gånger om året kastar tammerforsaren Tuomas Vakkila sina väskor i bilen och styr kosan till sina gamla hemtrakter i Villmanstrand. Där har han och hans bröder sin skog.

– Jag åker dit på våren och hösten och utför skogsvårdsarbeten, oftast en vecka per gång. Det är så pass långt att köra att det inte lönar sig att åka dit för bara ett veckoslut, säger Vakkila.

Han och bröderna äger 28 hektar skog och ett tiotal hektar åker. Ungefär hälften av skogsarealen är plantskog. Resten är ung skog och en del grövre skog. Plantskogen vill Tuomas Vakkila sköta själv.

– När man röjt upp ett risigt buskage, så visst är det en fröjd för ögat. Samtidigt vet man att tillväxten förbättras. Det är ett arbete som man klarar av utan att vara professionell skogsarbetare, det går att göra också så här som amatör, säger han.

Vakkila har gått röjsågskurser, läst instruktioner och pratat med skogsproffs för att lära sig om plantbeståndsvård. Han gick också Skogscentralens Min Skog-grundkurs och fick tips om skogens tillväxt och om hur man kan sköta skogen.

Mest har han varit överraskad över hur mycket utrymme trädplantorna behöver omkring sig. När Vakkila röjer tar han ibland pauser och mäter om han tagit bort tillräckligt många träd.

– Riktmåttet är klart glesare än vad det egna ögat säger. Jag tar bort träd som delat sig i två stammar, sådana som växer för nära varandra, och sådana som älgen ätit på. Varje år hjälper älgarna till med gallringen, säger han med ett skratt.

Tuomas Vakkila sågar bort plantor som växer för nära varandra. Också plantor som älgen ätit på eller som förgrenat sig i två stammar tar han bort.
 

Tjänst visar brådskande arbeten 

Eftersom Vakkila har långt till skogen vill han arbeta effektivt när han väl är där. Ofta ryter röjsågen i plantskogen från nio på morgonen till sex på kvällen.

– Jag har smörgåsar och dricka i ryggsäcken så att jag orkar. Min storebror och jag planerar arbetet i förväg och kontrollerar att utrustningen är i gott skick.
Som hjälp i planeringen använder de Skogscentralens tjänst MinSkog.fi. Där ser Vakkila kommande skogsvårdsarbeten och arbeten som redan borde ha gjorts. På terrängkartan i MinSkog.fi kan man se hur pass mycket jobb som kan väntas och om där finns till exempel fuktiga sänkor som kräver gummistövlar.

– På branta ställen går arbetet långsammare. På flygbilderna ser man däremot hur tätt beståndet är. Då vet man ungefär om det är tre eller fyra dagars arbete.

I våras röjde Vakkila ett plantbestånd tillsammans med sin bror och sökte kemera-stöd för det. Ansökan kom tillbaka, eftersom plantbeståndet ännu var för tätt efter arbetet. I höst tänker Vakkila färdigställa arbetet så att stödvillkoren fylls.

– Också en liten ersättning är så klart till hjälp, och täcker till exempel en del av bränslekostnaderna.

​​​​​​​Skogsägaren Tuomas Vakkila rör sig gärna i naturen. Plantskogsvården ger bra motion, och ibland hinner Vakkila stanna upp och beundra naturen och landskapen.
 

Får motion och nyttiga färdigheter

Vakkila är brandman och arbetar på Birkalands räddningsverk. Arbetet kräver god kondition, som ständigt måste hållas uppe. Skogsarbetet fungerar som träning, men Vakkila har även haft annan nytta av färdigheterna han lärt sig.

– I jobbet får vi ibland röja bort vindfällda träd från vägarna för att trafiken ska kunna ta sig fram. Där hjälper det om man har hanterat en såg och klarar av att förutse till exempel varåt ett träd kommer att falla.

Vakkila säger att både plantskogsvården och räddningsarbetet innehåller två element som han gillar extra mycket, nämligen planering och att göra något praktiskt. Dessutom njuter han av att vara i naturen och av att kunna hjälpa skogen att växa. Det arbete han gör nu ger utdelning i framtiden.