1. Välj rätt förnyelsemetod

En plantskog kan man åstadkomma genom planering, sådd eller naturlig förnyelse.

En ny plantskog kan växa upp naturligt av frön från kantskog eller fröträd som lämnas på avverkningsytan. Naturlig förnyelse av tallskog är värt att prova på grovkornig sandmo och på riskärrsartade torvmarker. Dessa marker lämpar sig också för sådd av tall.

Naturplantor av vårtbjörk kan börja växta på medelgrova och bördiga mineralmarker. Naturlig förnyelse av gran lyckas bäst på bördiga kärr. Där får granskogen sin början av frön från kantskogen eller skärmträd.

Plantering av gran går bäst på bördiga och finkorniga mineralmarker och på bördiga torvåkrar som ska beskogas. Också i en del bördiga torvmarksskogar planteras gran när man förnyar. Tallplantor ska helst planteras på torr mo och vårtbjörk på medelgrov mineralmark.

 

2. Undvik skaderisker och kvalitetsförluster

Plantera inte gran om marken är näringsfattig eller lider av torka om somrarna. Gran trivs inte på grov mineralmark eller på platser som är torra under vegetationsperioden på grund av berg eller mycket stenar i närheten. Markberedning minskar risken för att snytbaggar ska skada plantorna.

Tall lönar det sig inte att plantera på ståndorter som är bördigare är frisk mo. Tallar som planteras på för bördig jord blir ofta greniga och av dålig kvalitet, och löper risk att skadas av törskate eller Crumenulopsis sororia.

Vårtbjörken karar sig dåligt på näringsfattig jord. När björk planteras på finkornig mineralmark lider den ofta av röta, och den passar med undantag för torvmossebottnar dåligt på torvmark.

Vid fläckhögläggning gör man högar och blottlägger samtidigt fläckar av mineraljorden. Plantorna planteras på högarna. Foto: Paavo Heikkinen
 

3. Markberedning får skogen att växta bättre

Markberedning gör att granplantor kommer upp snabbare vid naturlig förnyelse. Också planterade och sådda plantor utvecklas snabbare efter markberedning. Tallens växtplatser markbereds genom fläckupptagning eller harvning, om träden inte hämmas av fukt. Vattensjuka platser är det bäst att höglägga.

Granar planteras på högar. Fläckhögläggning och inversmarkberedning används när vattenhushållningen är bra. Områden som är för fuktiga behandlas med högläggning med fåror. När plantorna planterats på upphöjningarna mellan fårorna har de sina rötter i varmare jord än plantor som planerats på jämn mark, och därför utvecklas de snabbare. Där lider plantorna inte av tjäle eller konkurrens från ytvegetation lika mycket som på jämn mark. Högläggning med fåror används också för gran om området är så stenigt att högläggning inte lyckas. Också vårtbjörk planteras på upphöjningarna.

Markberedning kan vara till men för naturlig förnyelse om det finns mycket vitmossa på området. Fröna gror nämligen bra i den fuktiga mossan, och de små plantorna klarar sig bättre mot torka i mossan än i markberedd torv.
 

4. Gör blandskog redan i plantskogsstadiet

På områden som förnyas naturligt uppstår det typiskt plantor av flera olika trädslag, och i plantskogsvården kan man välja att ha kvar flera av trädslagen. Också vid odling kan man välja blandskog. Till exempel på frisk mo kan man plantera både gran och tall.

Ett inslag av vårtbjörk i plantskogen får man genom att markbereda tillräckligt många planterings- eller såddställen och lämna en del av dem oplanterade eller osådda. Björken behöver mer växtutrymme än granen eller tallen, så det lönar sig att lämna de eventuella oodlade fläckarna i ett kluster nära varandra. Fuktiga lägre markpartier lönar det sig inte att markbereda, eftersom där kommer upp lövträd och även barrträd utan några åtgärder.

På näringsfattig mineral- eller torvmark lönar det sig däremot inte att försöka skapa blandskog. Där passar det bättre med tall. Man bör också komma ihåg att skog på bördig mark utvecklas mer och mer till en skog med gran som enda trädslag när den blir äldre.

Naturlig förnyelse passar i torvmarksskog. I korridorgallring kalhugger man smala remsor i skogen. Nya plantor uppkommer naturligt av frön från kantskogen runt remsorna. Foto: Markku Remes