Allt började år 2003 när Timo Nissinen och hans syskon blickade ut från släktens sommarställe över den skogklädda sluttningen som reste sig på andra sidan sjön. Utsikten var så storslagen och det är den fortfarande tack vare släktens gemensamma beslut om att skydda landskapet. Nissinen och hans familj hade läst i tidningen om METSO-programmet och de började utreda möjligheterna att bilda ett skyddsområde.

På den tiden beviljade Skogscentralen miljöstöd för det drygt fyra hektar stora området. Det innebar att området skulle lämnas orört för en period av tio år. Perioden gick ut år 2014. Då var alternativen att fortsätta det tidsbestämda skyddet i tio år till eller att återställa området till ekonomiskog. Men Nissinens stannade för det tredje alternativet, nämligen att inrätta ett privat permanent skyddsområde.

– En gemensam värdegrund är viktig när man sköter sammanslutningens ärenden. Pengarna får inte bestämma, säger Timo Nissinen.

Han gick i pension för några år sedan och förvaltar nu fyra olika skogssammanslutningar. Alla dessa ägs av medlemmar i familjen och släkten.

Naturen och skogen är viktiga för Nissinen och han förhåller sig också mycket pragmatiskt till skogen. Nissinen och hans fru skördar rikligt med bär varje år. Tillsammans med bröderna har han hängt upp holkar för ugglor. I skogarna har man påträffat åtminstone slaguggla och kattuggla. Skogsarbetena utförs på talko. På det sättet överförs kunskaper och färdigheter till de yngre generationerna.

Inte enbart ett skyddsområde

Visst avverkas det också på fastigheten. Den övre delen av naturskyddsområdet gränsar till en färsk gallring och bakom den finns ett några år gammalt plantbestånd.

– Man måste göra det som skogen kräver, säger Nissinen.

Sammanslutningens skogar vårdas efter noggrann prövning. I skogsbruksplanen rekommenderades också en glänta på den gallrade figuren, men Nissinen tyckte att höggallring var ett bättre alternativ den gången.

Nissinen efterlyser måttfullhet även på riksnivå. Han anser att den flitigt debatterade, årliga avverkningsvolymen på 80 miljoner kubikmeter är bra när man beaktar att skogarna växer med över 100 miljoner kubikmeter varje år.

- Men 80 miljoner kubikmeter är nog den absolut högsta gränsen, bedömer Nissinen.

Markägaren berättar att kattugglor har häckat i holken som han hängt i skogen.
 

Tillväxten sker ju också på ställen där det vore svårt att ta tillvara virket. En sådan plats är även Nissinens skyddsområde.

Skogen bevarades orörd i tiotals år eftersom sluttningen är brant och belägen långt från närmaste väg. Man måste traska längs ett körspår i snön en dryg kilometer för att se skyddsområdets gräns, som markerats med blåa käppar och ytterligare framhävts med röda fiberband som Nissinen själv hängt upp.

Enligt skyddsavtalet är området en moskog som har rikligt med död ved och där det förutom barrträd växer asp, sälg, gråal och björk. På ett avstånd av ungefär en halv kilometer finns ett objekt som ingår i lundskyddsprogrammet. Det ansågs vara till fördel när avtalet ingicks.

Nissinen anser att de fick en skälig ersättning för trädena. Markägarna värdesatte särskilt det att beståndet utvärderades noggrant och ersättningen grundade sig på det uppskattade värdet på stammarna.

Nissinen tänker sig att tidsbestämda skyddsavtal har sänkt tröskeln att inrätta permanenta privata naturskyddsområden.

– Och så är det ju ett bekymmer mindre. Man behöver inte fundera på skogsvården i det område som omfattas av skyddet, säger Nissinen.
 

Från tidsbestämt till permanent skydd

Varje år ändras tiotals områden som skyddats för en viss tid till permanenta skyddsområden. Skogscentralen förmedlar erbjudanden om skyddsområden till NTM-centralen, som fattar skyddsbesluten och betalar ersättning till markägarna. År 2018 förmedlades 102 objekt på sammanlagt drygt 1 000 hektar till NTM-centralen. Nästan alla förmedlade objekt hade tidigare varit tidsbestämda skyddsområden. Både tidsbestämt och permanent skydd verkställs genom skyddsprogrammet METSO.

Tidsbestämt skydd har ibland kritiserats för att det skyddar naturvärdena i ett område för bara en relativt kort tid. Erfarenheten har emellertid visat att även tidsbestämda skyddsavtal har en viktig roll.

– Tiden ger perspektiv att granska det egna området i förhållande till den omgivande skogsnaturen. Förtroendet för METSO-programmet hinner också stärkas när skogsägaren efter 10 år får höra att skyddet fortsättningsvis är frivilligt och besluta vilka metoder som ska tillämpas i skogen, berättar ledande expert på naturvård Riitta Raatikainen vid Skogscentralen.

Även om skogsägaren har makten kan inte alla önskemål uppfyllas.

– Det finns skogsägare som är intresserade av skydd men naturvärdena i skogarna räcker inte till, eller så är områdena för övrigt inte förenliga med urvalskriterierna. Sådana områden är till exempel vidsträckta, trädfattiga myrar.

Raatikainen förutspår att även myrar kan komma att omfattas av METSO-programmet i framtiden. Hon säger att även andra typer av områden kan komma i fråga om det görs ändringar i programmet i något skede.

 

​​​​​​​​​​​​​​Timo Nissinen gick i pension för några år sedan och förvaltar nu fyra olika skogssammanslutningar.