Vinteravverkningen kräver förhandsplanering

På skogsägarens och den pensionerade skogsfackmannen Pentti Joronens gård i Parikkala i Södra Karelen hade vinterstämplingen på flera hektar redan väntat på lämpliga drivningsväder en stund. Avverkningsområdet ligger på torvmark, precis som en fjärdedel av Finlands alla ekonomiskogar. 

– De senaste åren har det varit mycket olika vintrar. Förra vintern var blid. Nu efter en blid början på vintern har det varit hård köld i flera veckor, säger Joronen. 

– I sådant väder fryser körspåret från avverkningsmaskinen ordentligt och bär också en tyngre skogsmaskin som kommer att anlända om några dagar. 

På plats finns också Metsä Groups skogsexpert Jussi Kemppainen. Han berättar att stämplingsposter, det vill säga avverkningsområden, till sin drivningsduglighet kan delas in i tre huvudgrupper: vinter-, sommar- och menföresobjekt. Som namnet antyder är menföresobjektet bäst tillgängligt, till och med under menförestiden. Vinter- och sommarobjekt delas ofta ännu in i underklasser, till exempel torra somrars och normala somrars objekt. Det är den svagaste punkten i avverkningsområdet och virkets fjärrtransport som avgör drivningsdugligheten. 

– Vissa objekt kan lyckas i kyla, andra kräver hård köld och en del kan också kräva tjock snö. Denna stämplingspost på torvmark kräver flera dagars ordentlig köldperiod, säger Kemppainen.
 

I torvmarkstallskogar förbättrar en risbädd på körspåret avsevärt dess bärighet.
 

Skogsvägens skick och bärighet påverkar också avverkningsinkomsterna

Vid fjärrtransport av virke använder Metsä Group två klasser vid vinterobjekten: vinter och vinterväg. På vägar med vinterklassificering kan fjärrtransporten genomföras när det är småkallt och marken är frusen. Vintervägar behöver en hård eller långvarig köldperiod och man kan dessutom bli tvungen att främja frysningen genom att ploga bort den isolerande snön. Jordmånens egenskaper avgör hur vägen fryser och hur tjockt tjälskikt som behövs för att uppnå tillräcklig bärighet för virkesbilarna.

Små mjuka platser på stämplingsposten kan ofta korsas till exempel med kavelbroar eller med tjock risbädd samt med kross vid fjärrtransporter. Här framträder också betydelsen av skogsägarens egen verksamhet – skogsvägens skick kan avgöra stämplingspostens drivningsduglighet och på så sätt påverka virkets rotpriser. 

Även om själva stämplingsposten kan drivas utanför vintersäsongen kan en skogsbilväg i dåligt skick göra den till ett vinterdrivningsobjekt. Detta syns också i intäkterna från virkeshandeln. För vinterdrivningsobjekt kan man inte betala lika mycket för virket som när det gäller sommar- och menföresobjekt. 

– När det gäller det här området begränsar vägen inte drivningen vintertid, men själva stämplingsposten är till hela sin areal ett vinterdrivningsobjekt, säger Kemppainen. 
 

De svagt bärande ställena kan stärkas med olika metoder. På bilden har övergångsstället över diket höjts upp med fiberved som bärgats från stämplingsposten. 
 

Förhandsröjning underlättar drivningen

På avverkningsarbetsplatsen i Parikkala arbetar avverkningsmaskinförare Eero Matikainen från Koneurakointi Mutikainen Oy. Enligt honom framhävs betydelsen av förhandsröjning vid vinterdrivningsobjekten.

– Förhandsröjningen är mycket viktigt. Allt blir lättare när föraren ser bra. Arbetsresultatet blir bättre och körspåren uppstår på rätt ställe, särskilt när man arbetar i mörk vintertid.  

– Nu när vi befinner oss på mjuk mark är det viktigt med en risbädd på spåret, det ökar bärkraften, säger Matikainen. 

Trots perioden med köld känns stämplingspostens tjocka torvlager under maskinens vikt. Även om risbädden, snöskiktet och den torv som frusit till ytan redan bär på avverkningsmaskinen, känner den erfarna föraren också till riskerna med vinterdrivning på torvmarker.

– Risken att sjunka finns alltid där när det ändå inte finns mycket snö. Avverkningen måste ändå ske även på dessa torvmarker. Ju mer snö det finns, desto bättre är det att köra maskin. Snön i sig skapar bärighet, säger han. 

Även typen av snö spelar roll. Lätt snö som fallit under hård kyla är inte det bästa med tanke på bärgningen. Milda perioder mellan köldperioderna skulle ge snön bärighet. 

– Om det hade blivit blidväder en gång mitt i skulle det hårda skiktet bära maskinen ännu bättre, säger Matikainen. 
 

Avverkningsmaskinförare Eero Matikainen utnyttjar framför allt kartan över drivningsduglighet i sitt arbete. Där har markens bärighet delats in i sex olika klasser med olika färgkoder, från röda vinterobjekt med dålig bärighet till ett mörkgröna menföresobjekt med bäst bärighet.  
 

Kartmaterial hjälper vid drivning

Utvecklingen av fjärranalysinformationen har hjälpt till att fastställa drivningsdugligheten och genomföra vinterdrivningen. Som exempel kan nämnas kartor kartorna över fuktindex och drivningsduglighet, som finns som avgiftsfria tjänster som kan användas inte bara av yrkespersoner utan även skogsägare. Matikainen använder också dessa i sin avverkningsmaskin. 

– Det finns mycket bra kartmaterial. Han använder särskilt drivningsduglighetskartan flitigt. Det underlättar arbetet. Ju rödare kartan är, desto våtare är marken. Det lönar sig inte att nöjesåka, säger han.

På drivningsduglighetskartorna klassificeras skogsmarken från de mest bärande menföresobjekten till vinterdrivningsobjekt. Kartan över drivningsduglighet kombinerar flera informationskällor, såsom uppgifter om fuktindex, jordmån och trädbestånd. 

Fuktindexet förutspår vattnets strömning och ansamlingsställen och hjälper till att undvika de svåraste platserna i stämplingsposten med tanke på bärgningen. När man undviker att det uppstår djupa spårtryck och att markytan går sönder förhindrar man att suspenderat material transporteras till vattendragen. Samtidigt tryggas viktiga livsmiljöer i skogen. 

Fuktindexet hjälper till att lokalisera rännilar, bäckar och källor som är skyddade genom skogslagen på ett mer tillförlitligt sätt i kombination med terrängplanering. Fuktindexet kan också utnyttjas bland annat vid placeringen av grupper av naturvårdsträd och snårskogar. Mjuka platser kan vara bra platser för dessa med tanke på såväl naturvärdena som drivningen. 
 

Fuktindexet är en uppskattning av avståndet mellan grundvattenytan och markytan. På bilden urskiljs en rännil som saknas på terrängkartan. Vatten från rännilen på skogsvägen går under brotrumman just på det ställe som beskrivs i indexet. 
 

Det lönar sig att märka ut värdefulla naturobjekt på sommaren

Särskild förhandsplanering krävs för att beakta naturvården vid vinterdrivningen. I kartmaterialet kan man på förhand upptäcka till exempel största delen av de objekt som är skyddade enligt 10 § i skogslagen. Det är dock svårt att upptäcka naturobjekt på vintern i mörker och snöig skog. Därmed strävar man efter att observera och märka ut alla naturobjekt som kräver uppmärksamhet i terrängen och databaserna redan under den snöfria tiden. I oklara fall kan man be myndigheterna om tolkningshjälp eller fördröja bärgningen över vintern.

– Jag tycker att göra planeringen sommartid för dessa vinterobjekt. Band sätts ut på objekten och observationerna antecknas på kartorna. Det är viktigt att vara förutseende, säger Jussi Kemppainen.

Drivning vintertid har också många fördelar med tanke på naturvården. I områden med dålig bärkraft går marken inte sönder lika mycket vilket minskar utsläppen av suspenderade ämnen i vattendragen betydligt. Gallringen vintertid stör inte heller däggdjurens fortplantning eller fåglarnas häckning nämnvärt.  
 

Se en video om drivning på vintern (på finska): https://youtu.be/pnnRXnprEwA

Videon och artikeln har producerats inom projektet Kestävää kasvua Kymenlaakson metsiin och projektet Kestävää Kasvua Etelä-Karjalan metsiin.